Historiskt har tatueringar förknippats med kriminella, prostituerade och just sjömän. För de som befann sig på haven gav tatueringarna uttryck för grupptillhörighet men också tro, vidskeplighet och starka känslor som kärlek och längtan. Romantiska motiv som symboliserar hjärta och smärta balanserades med motiv som utstrålade kraft och farlighet.
Redan på 30-talet började Sjöhistoriska museet att samla in förlagor till tatueringar och i text och bild dokumentera tatuerade sjömän. Anledningen var att man trodde att tatueringskonsten skulle dö ut. Materialet har funnits i museets arkiv sedan dess och utgör nu stommen för utställningen. Det som under tidigt 1900-tal var sjömanstatueringar och nästan uteslutande bars av sjömän kallas nu old school och pryder alla möjliga personers kroppar. Motiven är fortfarande enkla och klassiska - fullriggare, ankare, sjöjungfrur, fjärilar, rosor och svalor - även om de utvecklats med tiden och i takt med att redskapen blivit mer avancerade.
Det var under åren på sjön som Ove Skog odlade sitt intresse för tatueringar. I hamnar som de i Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen lät han tatuera sin kropp och ombord tatuerade han flera av sina besättningskompisar. En tatuering var viktigare än varma kläder.
En tid efter att Ove Skog mönstrat av 1968 öppnade han en tatueringsstudio i Aspudden i Stockholm och blev en av Sveriges första professionella tatuerare. Att old school-motiven skulle vara en trend som snart byts mot något annat tror han inte.
Utställningen visar sjömanstatueringar från tidigt 1900-tal till i dag. Tatueringsförlagor, fotografier, berättelser och tatueringsredskap ställs ut.
En stor del av utställningen består av de omkring 150 målade förlagor som museet har i sitt arkiv, de flesta från 1920- och 1930-talen.
Vill du veta hur du skulle se ut med en sjömanstatuering går det att testa i en mobilapplikation som hör till utställningen.
"Tro, hopp och kärlek" visas på Sjöhistoriska museet till december 2014.
