Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

SINZIANA RAVINI: Sinziana Ravini: Kärlek innebär att ta risker

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Filosofin betyder som bekant kärlek till kunskap, men hur ser filosofins relation till kärleken ut i dag? För Platon var kärleken den säkraste transporten till idéernas värld. Sen kom Schopenhauer och hävdade att kärleken förtvinar människosläktet, särskilt kvinnor vars kärlek ger dem lust att föröka sig och därmed fortsätta det mänskliga eländet.

Nu har Alain Badiou – revolutionens, jagets och de eviga sanningarnas filosof – kommit ut med Eloge de l’amour (Eloge till kärleken) som bygger på en intervju gjord av journalisten Nicolas Truoung. Och vad säger Badiou? Att vi tänker på kärleken i kapitalistiska termer. Att kapitalismen har fått oss att bygga våra relationer utifrån frågor som ”Vad är jag beredd att investera? Vad kan jag vinna?” Detta tänkande har ingenting med kärlek att göra, menar Badiou, utan med ren och skär egoism. Han återupptar Jacques Lacan som säger att den sexuella relationen inte existerar. Att den andres kropp bara är ett me­dium för den egna njutningen. Badiou nyanserar sig lite och säger att endast kärleken kan få människan att träda ut ur sin narcissism. Det ekar av både Levinas alteritetsfilosofi och Zygmunt Baumans liquid love-teorier i Badious tänkande, men det gör inget, en god filosof är aldrig ensam om sina tankar.

Badiou ger sig vidare i kast med dejtingsajter. Han hävdar att det är det mest egocentriska man kan ägna sig åt. Kärleken kan man varken skräddarsy eller storhandla på nätet. Den drabbar en när man minst anar. Att försöka finna den rätte utifrån ett par välgenomtänkta ideal är lika förkastligt som att ta den första bäste. Vad Badiou föreslår är att våga öppna sig för slumpen och den andres radikala skillnad för att sen förvandla kontraktet till ett livslångt engagemang.

Jag håller verkligen med Badiou, det är dags att revolutionera synen på kärleken. Vi måste på allvar börja bejaka risken. När man blir kär riskerar man både att förlora sin världsbild och den man älskar. Men det är det som ger betydelse och intensitet åt livet. En gammal dam sade nyligen till mig – ”Vi har hållit ihop i 46 år eftersom vi aldrig tagit varandra för givna. Vi kanske lämnar varandra i morgon”. Sen måste man lämna idén om den fusionella kärleken där två blir ett. I kärleken förblir man alltid två. Kärleken får oss att triumfera över alla hinder. Den tar oss på den största och svåraste resan – den ut ur oss ut oss själva. Och den resan kan varken kapitalistiska, rojalistiska eller massmediala krafter komma åt. Något att tänka på inför vårt kungliga bröllop.