Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Mattias Hagberg.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Shirley Jackson förtjänar en plats i mörkret

Med The haunting of hill house aktualiserar Netflix ett av nittonhundratalets mest intressanta författarskap. Mattias Hagberg skriver en kärleksförklaring till Shirley Jackson.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

I fredags släppte Netflix teveserien The haunting of hill house – och jag håller tummarna. Inte för själva serien, utan för författaren som en gång skrev romanen som ligger till grund för berättelsen om den hemsökta herrgården – Shirley Jackson. Kanske, tänker jag, kan teveserien aktualisera hennes författarskap och ge henne det genombrott hon förtjänar.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Han tar det svenska och komplexa till Netflix

I mitt tycke är Shirley Jackson nämligen en av nittonhundratalets stora amerikanska författare, helt i klass med Ernest Hemingway, William Faulkner och John Steinbeck, alltså de manliga storheter som ofta skymmer sikten.

Men vi tar det från början. Shirley Jackson var hemmafrun som skakade om det amerikanska samhället i slutet av fyrtiotalet. 1948 publicerade tidskriften The New Yorker hennes mest kända novell, The lottery. Det var en kort och mörk berättelse om en makaber rit i en liten stad på den amerikanska landsbygden. Novellen börjar gemytligt, med en marknadsdag, men utvecklas successivt i en allt råare riktning. Ett lotteri, som hela samhället deltar i, visar sig vara på liv och död. Den som förlorar ska stenas till döds i en sorts försoningsakt.

Läsarna stormade mot det skräckinjagande innehållet och mot det faktum att en kvinna, en vanlig hemmafru, fantiserat ihop något så fruktansvärt.

Shirley Jackson förknippades länge med den där novellen, egentligen ända fram till hennes mer publika genombrott med romanen som nu blivit teveserie.

LÄS MER: Apokalypsen regnar ner över Danmark

The haunting of hill house, eller Hemsökelsen som den brukar heta på svenska, är en klassisk, gotisk spökhistoria. Ett stort och ensligt hus som bär på en mörk hemlighet. En grupp människor på besök. Ja, ni fattar. Men den är också något mer, annars hade jag aldrig skrivit den här krönikan. Shirley Jackson har en lekfull, ironisk, men också djup ton i språket – någonting rör sig under ytan i den till synes banala berättelsen. Ta bara inledningen som exempel, en mening som oundvikligen hugger tag i läsaren: ”Ingen levande organism kan i längden förbli sund, om den utsätts för förhållanden som är helt och hållet verkliga; somliga påstår att till och med lärkor och gräshoppor drömmer.”

Shirley Jackson kan passera som en ovanligt begåvad skräckförfattare, men hennes grundläggande tema är något annat, något mycket mera allmänmänskligt. Hon skriver om ensamhet, isolering och klaustrofobi. Människorna som befolkar hennes romaner och noveller är avskärmade, sorgsna och oroliga själar. Om Shirley Jackson är något, så är hon en outsiderförfattare. Få har lyckats gestalta utanförskapet med samma pregnans som hon. Eller som hon själv uttryckte saken en gång: ”Jag har alltid skrivit om neuroser och rädsla. Om man la allt jag skrivit på rad tror jag att det skulle bli en enda lång dokumentation av ångest.”

Så, tag och läs. Shirley Jackson förtjänar en plats i solen. Eller, ja, kanske är det mer passande att skriva i en plats mörkret.