Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Peter Handke mötte pressen vid sitt hus i Chaville utanför Paris, när det blivit känt att han är årets Nobelpristagare i litteratur. Bild: Francois Mori

Mikaela Blomqvist: Selimović påståenden om Handke är substanslös retorik

Nobelkommitténs Mikaela Blomqvist svarar på Jasenko Selimović debattartikel om Peter Handke och anklagelserna om folkmordsförnekande.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Jasenko Selimović debattartikel om Peter Handkes bok "Eine winterliche Reise zu den Flüssen Donau, Save, Morawa und Drina oder Gerechtigkeit für Serbien” innehåller så många ohederliga citeringar att de kräver ett eget genmäle. Den svenska debatten kring boken har som Björn Werner pekade ut i söndags präglats av en stor okunskap då "Eine winterliche Reise” inte finns tillgänglig på svenska.

LÄS MER: Jasenko Selimović: Kungen borde vägra dela ut Nobelpriset till Handke

Följande skall inte läsas som ett försvar för Handkes litterära projekt i Jugoslavien, jag bedömer det som misslyckat. Däremot vill jag med detta inlägg uppmana till noggrannhet, källkritik och att vi läser meningar i deras kontext. För tydlighetens skull begränsar jag mina invändningar till fyra av de ställen i boken som Selimović citerar eller refererar till och följer hans text kronologiskt.

1. Handke skriver inte att El País ”överdriver” när de visar bilder på döda barn i Sarajevo. Han skriver i en mening om de döda barnen. I nästa mening kritiserar han El País för att de arbetar med för stor bildsättning ”i Francisco Goyas efterföljd”. I meningen efter det fantiserar han om att någon från väst eller ännu hellre någon serb skall döda den serbiske krigsförbrytaren Radovan Karadžić, på samma sätt som de tyska antinazisterna Stauffenberg och Georg Elser försökte göra med Hitler. Det ligger i Handkes skrivsätt att han rör sig snabbt från det ena till det andra, som läsare befinner man sig mitt i hans tankar.

2. ”Scheinfakten” skriver Handke mycket riktigt om på ett ställe, men inte i direkt relation till Srebrenica som Selimović påstår. Meningen handlar om pressens sätt att prioritera ”marknadsbestämda fakta och säljbara låtsasfakta.” Som exempel anger Handke här att folkmordet förklaras med att förövarna var ”psykopater” och inget mer. Att en sådan förenklande beskrivning döljer mer av den politiska verkligheten än den avslöjar kan vi nog alla vara överens om.

LÄS MER: Peter Handke: "Det var modigt av Svenska Akademien"

3. Att den kvinna vid namn Olga som Handke talar med i Bajina Bašta säger att hon själv inte har sett döda människokroppar flyta i floden Drina innebär inte att hon eller Handke sätter folkmordet i fråga. Tvärtom skriver Handke några meningar senare i referatet av kvinnans berättelse: ”Och hon var övertygad om att det var sant att det i Srebrenica hade dödats tusentals människor denna sommar 1995.”

4. Selimović skriver att han gärna tar en diskussion om vad Handke egentligen menar och citerar en halv mening av Handke: ”… det så kallade, organiserade, systematiska, och sedan länge planerade mördande…” Sedan skriver Selimović ”Jag är nyfiken på Malms tolkning av detta ’det så kallade’? (’wie es heisst’, ungefär det så kallade, det som sägs vara, som det kallas).” Jag kan förstås inte erbjuda Mats Malms tolkning men däremot min: Selimović översätter fel. ”Wie es heißt” betyder inte "det så kallade” utan "som det heter” eller "som man säger”. Handke markerar inte distans på det sätt Selimović vill få det till. Också denna halva mening är en del av ett referat, det är det ”wie es heißt” signalerar.

LÄS MER: Steve Sem-Sandberg: Peter Handkes verk förblir en stor läsupplevelse

Många av Selimović påståenden är för svepande för att bemöta, kvar är en massa substanslös retorik. Och så frågan om GP numera publicerar vad som helst, så länge det kan tänkas generera så kallade klick. Det får Björn Werner gärna svara på i nästa krönika.