Twitter. En bild på snötyngda granar, en bländvit vinterskog. Texten ”Kommer du ihåg när det var minusgrader och du såg fram emot sommaren?”.
En banal icketanke som hämtad från TV4:s Nyhetsmorgon. Helt ofarlig, väl? Nja, den är inte från TV4. Den är från Sverigedemokraternas twitterkonto, längst ned på bilden blänker SD:s logga med sitt mjuka, inbjudande typsnitt och sin vänliga blåsippa.
Några tweets högre upp, i samma mjuka, glada typsnitt och varma, inbjudande färger:
”Tycker du också det ska vara olagligt att stoppa utvisningar?”
Varför vill ett parti som ända sedan de började spira från sina nazistiska rötter stått för de allra hårdaste tagen – mot invandring, mot kriminella, mot kvinnors rätt till sin egen kropp – profilera sig med samma vänliga mjukhet som Bonde söker fru eller Sjölyckan? Varför inte den hårdföra estetik som är deras ursprung, en brinnande fackla i svenska flaggans färger eller en arg viking som vill Bevara Sverige Svenskt?
Jo, för att fascismens estetik också måste vara folkets estetik. Mussolini och Hitler var aldrig hatade av folket. Tvärtom var de båda skickliga populister som spelade på dåtidens småborgerliga ideal och idéer, med sin politik såväl som sin framtoning. Och det var de så illa tvungna till – för att härska framgångsrikt är det klokt att hålla en majoritet av befolkningen tillfreds. Ge människor skäl nog att vända bort blicken från den mörka baksidan, bädda in svärtan i något vant och tryggt.
Inför vår tids ögon framstår dåtidens uniformerade parader och det tyska, korrekta förvaltningsspråket som i detalj administrerade Förintelsen som sinnebilden för ondskan. För dåtidens medeltysk var det annorlunda.
Titta inte efter uniformer eller ens på Jimmie Åkessons kostym.
Ulrika Knutson lyfter tillståndet med ett väl valt citat från den tyska författaren Irmgard Keun i sin essä om Oostende i GP Kultur:
”Ett Tyskland där kolonialvaruhandlare och fanjunkaränkor verkställer Nietzsches filosofi. Ett Tyskland med glädjelösa, råa sånger och hotande radiotal, Heil-jublande och firande. Ett Tyskland fullt av berusade kälkborgare."
Och inte bara fascismen. Också diktaturer som DDR, Sovjets skyltfönster mot världen, visste att skapa ett samhälle som passade utmärkt för medlöparen. Så länge man inte ifrågasatte systemet var livet i Östtyskland okej. Alla fick ett jobb och slapp karriärshets, bostäder var enkla men billiga, social välfärd fanns även om sjukhusen saknade material.
Titta på tweeten igen. Det är med ett folkligt tilltal, genom att erbjuda en trygghet som tillräckligt många kan nöja sig med och en möjlighet att blunda för de mörka beslut som krävs för att nå dit som partier som SD segrar. För den som oroar sig för en framtida nedmontering av den svenska demokratin, titta därför inte efter uniformer eller ens på Jimmie Åkessons kostym. Det är bakom mjuka typsnitt och med Nyhetsmorgon alltjämt rullande med vänliga, slätstrukna nyheter och själlöst god stäming i Så mycket bättre som mörkret får fäste, utan att du ens behöver tänka på det.
Demokratins sammanbrott kommer, är jag rädd, i TV4-fascismens form.
