De senaste åren har vi sett ett flertal storfilmer där cis-personer, personer som identifierar sig med det kön de är födda i, spelat en transperson. Bland andra Eddie Redmayne i The Danish Girl och Jared Leto i Dallas Buyers Club. När Scarlett Johansson fick rollen som transmannen Dante Tex Gill i filmen Rub and Tug såg det ut att bli en till, men efter kritik som följde valde hon att hoppa av. Det väckte återigen frågan: bör transroller på film i första hand spelas av transpersoner eller cispersoner?
Mitt enkla svar är: ja. Transkvinnor bör spelas av kvinnor, och transmän av män. Det är inte mellan cis och trans den viktiga skiljelinjen går. I de flesta fall.
När Catarina Kärkkäinen (Individualism är pluralism, SvD 2/8) läser om Scarlett Johansson har hon svårt att förstå kritiken. Hon associerar till debatten om vem som får skriva om vad: ”får” straighta skriva böcker med homosexuella karaktärer, får män skriva om kvinnor, vita om svarta? Det är inte konstigt med tanke på att kritiken har fokuserat på att transroller ska spelas av transpersoner, eftersom de är de enda som kan förstå den erfarenheten.
Det är synd, för det är argument som lätt kan bemötas, så som Magnus Sundholm gör i Aftonbladet (28/7): ”Handlar inte skådespeleri om att föreställa någon annan än den man är?” Men det är inte det som är problemet. Problemet är att Scarlett Johansson inte ser ut som en transman, att Jared Leto eller Eddie Redmayne inte ser ut som transkvinnor.
Jag tror inte på tolkningsföreträde eller behovet av egna erfarenheter, men jag tror på kunskap. Ska du regissera en film om transpersoner ska du känna till ditt ämne, och vad dessa rollbesättningar avslöjar är regissörens djupa okunskap om att transmän tenderar att se ut som andra män.
Skådespelerskan Jen Richards har upprepade gången fått nej när hon provspelat för transroller, med motiveringen att hon inte ser ut som en transkvinna. Det konstiga är att hon faktiskt är transkvinna, så hur kan hon inte se ut som en? De flesta skådespelare med transbakgrund har varit med om samma sak.
Men det stora problemet är när diskussionen hindrar oss att diskutera det som verkligen är viktigt. Det är inte vem som spelar eller skriver utan vad vi skriver: hur skildras transpersoner? Deprimerande nog utgår allt för många skildringar fortfarande från det grundläggande antagande som castingen av Scarlett Johansson skvallrar om: binära transpersoner skildras inte som de män och kvinnor deras kroppar visar att de är.