Bo Widerbergs plats är det magiska namnet på ett torg i Malmö, nära Kvarteret Korpen (var annars?). Här finns några byggnader, en nedgång till Triangelns järnvägsstation och ett litet kafé.
Vid entrén sitter en kvinnlig tiggare och trycker på dörröppningsknappen när någon går in, kanske i hopp om att få extra pengar?
I en tidning står det den här dagen att det svenska flyktingmottagandet kommer att kosta 60 miljarder 2016, och att vi beräknas spendera 75 miljarder i julhandeln i år.
- Det är bra att få lite proportioner men jag tycker inte om att man räknar på vad folk kostar, säger Sara Granér och fortsätter:
- Hur mycket har i så fall inte jag kostat under min uppväxt? Med skola, fritids och allt annat?
Jag sitter och pratar med den 34-åriga satir- och serietecknaren, författaren och konstnären inne på kaféet. Sara Granér har såväl lägenhet som arbetslokal i närheten och i dagarna släpper hon sin fjärde bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera.
Titeln är förstås en passning till Ann Heberleins självutlämnande Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva från 2009.
- Jag frågade Ann Heberlein och hon hade inget problem med min titel. Hon verkade tycka att den var kul, säger Sara Granér.
Titeln säger mycket om den livssyn som kommer till tals i hennes bilder. Det handlar om en vägran att anpassa sig till det rådande samhällssystemet och dess krav.
- Jag försöker visa på aspekter av marknadsekonomin och dess slitage på människan och naturen.
Detta gör Sara Granér med hjälp av satiriska illustrationer – ofta med djurgestalter – och korta serier i boken, där det även finns bilder utan text. Hon ritar, målar med akryl- och akvarellfärg och gör collage. Bland annat.
- Jag tröttar ut mig själv med en teknik och går vidare till en annan. Jag har nyligen gått med i en grafikverkstad.
Sara Granérs bilder och de nålvassa texterna har blivit ett begrepp de senaste åren, via böckerna och hennes medverkan i tidningar som GP, DN, Etc, Vi och Aftonbladet. Det verkar finnas ett behov av satir i tecknad form där någon vänder upp och ner på propaganda och schabloner.
Sara Granér leker med orden, töjer, skruvar till och förlöjligar. Hon tömmer dem på mening – eller fyller dem med något nytt.
Du verkar vara väldigt lyhörd för språk och dess nyanser, inte minst när det gäller politisk retorik och svadan från så kallade livsstilscoacher.
- Ja, det är alltid en utmaning att höra vad folk säger, och försöka förstå vad de menar egentligen. Och vad de förtiger.
I den nya boken finns serien Nej till döden, ett angrepp på antiabortrörelsen.
- Aktivisterna har parollen Ja till livet men är inte intresserade av liv i något annat sammanhang än vid aborter. De säger inget om svält eller vapenproduktion, de kallar sig för något som de inte är.
I en annan serie, Din stund på arbetsmarknaden, liknas sökandet efter jobb vid ett försök att ragga upp en partner och på en bild predikar några föräldrar för sin son hur viktigt det är att göra sitt bästa: "maximera din inneboende prestationskapacitet till den punkt som utgör den absolut yttersta gränsen för vad som är fysiskt möjligt för just dig".
- I dag hörs ofta talesättet att man alltid ska göra sitt bästa. Det är ett oerhört krav att man ska åstadkomma sitt yttersta.
Sara Granér har en tydlig vänsterprofil men hon driver även med "den goda sidan". På en bild berättar ledaren för ett demonstrationståg hur deltagarna ska göra om de anfalls av knivbeväpnade nazister: "Sätt er genast i en ring, se till så att alla fått kaffe, skicka ut kallelse till årsmöte med en månads varsel, fatta beslut med två tredjedels majoritet och kom ihåg att räcka upp handen när ni vill begära ordet".
- Den bilden gjorde jag efter nazistattacken i Kärrtorp 2013, och det var ett sätt att dissekera argumentet om antivåld till varje pris. Kan man hålla en demokratisk ordning samtidigt som man utsätts för våld?
Förutom samtidskommentarer ägnar sig Sara Granér åt mer renodlad komik. På en bild säger en man till en annan att "mitt inre mörker är bättre än ditt".
- Det finns absurditeter i den nya boken och det är ett sätt att hitta tillbaka till min debut Det är bara lite aids. Där fanns flera existentiella funderingar, men ändå med humor.
Det är bara lite aids kom ut 2008 och sedan dess har Sara Granér levt på sin konst.
- Just nu har jag flera illustrationsuppdrag. Det är skönt att slippa hitta på texten själv, efter att ha jobbat länge med en egen bok.
Sara Granér är uppväxt i Lund och utbildad på serieskolan vid Kvarnby folkhögskola i Malmö, i likhet med många andra kvinnliga serietecknare. Flera av dem bor i stan, bland andra Sara Hansson och Liv Strömqvist som Sara Granér delar arbetslokal med.
- Det är fint med arbetskamrater som själva tecknar, och vet hur det kan vara. Annars är mitt jobb ensamt, jag är min egen chef och får planera allt själv.
Vuxenserier blir en allt mer etablerad konstform och flera tecknare gör sedan länge hela romaner. Är det något för dig?
- Det känns lite skrämmande att bli inblandad i en lång historia. Jag gillar korta serier, de blir som dikter som man kan lägga ifrån sig – och börja på något nytt. Men vi får se, jag experimenterar lite med det längre formatet.
Det säger Sara Granér, ordens och titlarnas mästare. Hennes förra bok hette All I want for christmas is planekonomi.
Är det verkligen det du vill hitta, i ett av paketen under granen?
- Låt mig säga så här. Vi måste ha kontroll över marknaden. I dag har den kontroll över oss och det finns ingen som helst plan för hållbarhet, säger Sara Granér – och i samma ögonblick piper ett larm på hennes mobil.
- Det är min matklocka. Jag har börjat träna thaiboxning och det är jätteroligt. Men jag måste bli påmind om att äta i god tid före träningen, säger Sara Granér.
Hon sneglar redan mot menyn på andra sidan disken, medan jag lämnar kaféet. Tiggaren har gått sin väg och jag får öppna dörren själv.
FAKTA: Sara Granér
• Ålder: 34 år.
• Familj: Ja.
• Bor: Lägenhet i centrala Malmö.
• Gör: Frilansande illustratör, konstnär och författare.
• Böcker: Det är bara lite aids (2008), Med vänlig hälsning (2010), All I want for christmas is planekonomi (2012), Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera (2015)
