Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Göteborgs Stadsteater på Götaplatsen i Göteborg.

Så lätt tystas inte en kritiker

Göteborgs Stadsteaters konstnärliga ledare Pontus Stenshäll riktar i ett debattinlägg skarp kritik mot GP:s scenkritiker Mikaela Blomqvist. GP:s kulturchef Björn Werner anser att det visar på en svensk teater som vant sig vid en allt för hovsam kritik – som han inte vill bidra till.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Under våren har den alltmer höviska scenkritiken diskuterats på svenska kultursidor. I DN:s Johan Hiltons text "Är det så konstigt om teaterkritiken ses som en del av pr-verksamheten?" (13/3) skrädde han inte orden: "Det är knappast en överdrift att konstatera att scenkritiken under de senaste decennierna blivit allt artigare, allt mer försiktig, allt mer benägen att se sig själv som en del av ett höviskt samtal snarare än som en värderande part."

En beskrivning som är lätt att instämma i. Men vad värre är – svenska scener verkar ha blivit så vana vid hovsamheten att de sparkar bakut om den inte infrias. Att Turteatern valde att hänga ut Aftonbladets Cecilia Djurbergs telefonnummer på scen efter negativ kritik i december 2018 är ett aktuellt exempel. Ett minst lika blamerande har i dagarna utspelat sig på GP Kultur.

Kanske är det för att scenkonsten vant sig vid mer mjuk handpåläggning som Pontus Stenshäll, något oortodoxt, väljer att på GP:s sidor kritisera kritikern.

GP:s teaterkritiker Mikaela Blomqvist har i en rad texter ifrågasatt den konstnärliga ledningen på Göteborgs stadsteater. Så också häromveckan när hon i sista stycket av sin recension av musikalen ”Little shop of horrors” (7/4) ifrågasatte valet av repertoar. Blomqvist skrev då att stadsteaterns konstnärlige ledare Pontus Stenshäll var ”helt omdömeslös” och hon sade sig dessutom känna ”djup sorg” över att hans uppdrag nyligen förnyats med fyra år.

LÄS MER: Recension: "Little shop of horrors" på Göteborgs stadsteater

Tuffa ord, javisst, men också helt i linje med den oberoende kritikens uppdrag. Den som sätter läsarens rätt till ett ärligt, kompetent omdöme av ett konstnärligt verk framför god stämning eller personlig vinning. Kanske är det för att scenkonsten vant sig vid mer mjuk handpåläggning som Pontus Stenshäll, något oortodoxt, trots det väljer att på GP:s sidor kritisera kritikern (13/4). Han framför hur han hyllats i andra tidningar och av andra kritiker, medan Blomqvist förhållit sig kritisk. Det – menar han – är i sig bevis för att GP:s kritiker har en agenda bortom hennes professionella roll.

En häpnadsväckande slutsats. Ens om det vore sant att Stenshälls uppsättningar och repertoar inte stött på några hårda ord i andra tidningar vore det i sådana fall snarare ett bevis för motsatsen: att Blomqvist i så hög utsträckning vågar lita till sitt eget omdöme vittnar om en omutlig professionalism.

Att torpedera en kritikers möjlighet att göra sitt jobb – oberoende kritik – med offentliga nålstick bara för att åsikterna inte passar går inte an.

Men det är inte det mest uppseendeväckande. Stenshäll väljer också att gå bortom självförsvarets gräns och angripa GP:s kritiker personligen, både hennes kompetens och moraliska vandel. Han avslutar med att förklara hennes förtroendekapital ”förbrukat”. Hos vem då? Stadsteaterns ledning? Det saknar i så fall relevans. Formuleringarna liknar ord som tidigare riktats till mig. Då från stadsteaterns vd Björn Sandmark i ett mejl till GP Kultur där han också "utgick ifrån" att redaktionen inte skulle låta Blomqvist skriva mer kritik om Göteborgs stadsteater. Som om det vore hans domän att råda över.

LÄS MER: "Du har fel Blomqvist"

När Cecilia Djurbergs telefonnummer hängdes ut valde Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg att markera – Djurberg fick i fortsättningen inte längre recensera Turteaterns uppsättningar eftersom hennes oberoende kunde anses hämmat. Det var en känga mot teatern: så absurda kan konsekvenserna bli om inte teatern har vett att hålla sig till ramarna.

Är Sandmarks och Stenshälls mål nu att uppnå samma sak med Blomqvist? Det kommer i sådana fall inte lyckas. Att torpedera en kritikers möjlighet att göra sitt jobb – oberoende kritik – med offentliga nålstick bara för att åsikterna inte passar går inte an. Att gå det till mötes vore att bana vägen för ytterligare en generation av uddlös scenkritik. Min hälsning till Sandmarks påstötning i mejlen då och till Stenshäll och GP Kulturs läsare nu är därför: jag har fullt förtroende för Mikaela Blomqvist som kritiker. Hon kommer också fortsättningsvis att recensera pjäser på Göteborgs stadsteater. För teatern, för kritiken och för läsarnas skull.