Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Så här levde man i 1800-talets Göteborg

Det tog 100 år att bygga muren runt Göteborg. Det tog 50 år att riva den. Första hälften av 1800-talet gavs Göteborg äntligen plats att växa och förorterna Haga och Majorna blev delar av staden. Följ Ola Nylanders artikelserie om Göteborgs historia genom dess hus.

Det var året 1806 som Göteborg upphörde att vara en fästning. De sju till åtta meter höga murarna hade tagit 100 år att bygga och skyddade sedan staden i ytterligare 100 år. Mot slutet av 1700-talen blev fästningen allt mer omodern och underhållet kostade stora summor. 1807 började rivningsarbetet. Fästningen var enorm och arbetet tog drygt 50 år. Den upptog 1,5 gånger så stor yta som själva staden den skulle skydda och rivningen av innebar att Göteborg fick yta att växa på. Rivningarna började vid Kungsportsplatsen och Drottningtorget. Fästningen revs ned till gatunivå. De murar som nu är vallgravskaj var basen i de höga fästningsmurarna. 

I många andra städer med fästningar och vallgravar fyllde man bara igen vallgraven och byggde hus och vägar på marken. I Wien finns exempelvis den berömda gatan Ringstrasse som sträcker sig runt gamla stan och som anlades på den gamla fästningen. 

I Göteborg tog man istället ett unikt beslut att spara både vallgrav och skyddszon. 1809 anlades Alléparken där det förut var äng för fritt skotthåll. I parken anlades en parkgata 3000 alnar lång, vilket är knappt två kilometer. Den nya gatan döptes till Nya Allén då det redan fanns en Gamla Allén, ungefär på samma plats som dagens Södra Vägen. 1000 träd planterades längs Nya Allén, som var klar 1820. 

Inledningen av 1800-talet var bra år för Göteborg. Ostindiska kompaniet och det rika sillfisket var viktiga för utvecklingen. Ytterligare skjuts i ekonomin fick Göteborg genom Napoleons blockad mot England. Via Göteborgs hamn kunde England fortsätta bedriva handel vilket driftiga göteborgska köpmän gjorde stora vinster på. 

Under inledningen av 1800-talet fanns också en livlig byggverksamhet. Men det var inte enbart den ekonomiska blomstringen som var orsaken. 1800-talet inleddes med tre stora stadsbränder, 1802, 1804 och 1813. Inräknat bränderna under 1790-talet förstördes 750 hus och nästan hela Göteborg innanför vallgraven drabbades. 1803 förbjöds trähus att byggas och efter branden 1813, då 100 hus i Östra Nordstaden brann ned, har Göteborg varit förskonat från stora bränder. 

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Läs även Ola Nylander om 1600-talets Göteborg:

Det Göteborg som växte fram efter bränderna var en stad med hus i klassisk stil. Stenhus i två till tre våningar, med ljusa putsade fasader eller gult tegel, och flackt lutande tak. Stadsarkitekten C W Carlberg ritade ett tvåvånings typhus som blev ett vanligt hus för hantverkare och handelsmän. I huset fanns ett magasin i en källarvåning, salubod i gatuplan och bostad på våning två. Inne på en djup och smal gård fanns bostäder för drängar, lärlingar, men också stall och olika förråd. Ett av få kvarvarande exempel finns på Kaserntorget 8 som byggdes 1805 alldeles efter stadsbranden, som bostad och verkstad för skräddaren N Carlsson. 

Många av de vackra tvåvåningshusen längs Korsgatan är byggda efter de stora bränderna. Exempelvis Korsgatan 22 som målarmästaren J Hedberg lät bygga 1813. Längre ned, på Korsgatan 15, byggde handelsmannen O Åberg sitt hus 1803. På Korsgatan 17 flyttade kopparslagaren P Klinkow in i ett nybyggt tvåvåningshus 1807. 
Mot Hamngatorna byggdes större hus i tre våningar. Ett exempel är William Chalmers hus på Södra hamngatan 11. Det ritades av Carlberg och stod klart efter branden 1805. Huset med paradvåningen med fyra stora rum i fil mot Hamnkanalen är idag det enda kvarvarande gamla huset på Stora Hamnens södra sida. Chalmers var en av de skotska familjer som bosatte sig i Göteborg under 1700-talet. William Chalmers 1748-1811 var en ledande person i Ostindiska kompaniet och donerade pengar till Chalmers slöjdskola som startade 1829. Idag bor Chalmers rektor i det Chalmerska huset. 

1808 slutade sillen att gå till. 1813 upplöstes Ostindiska kompaniet och nästan samtidigt upphörde Napoleons blockad. Det var hårda slag för Göteborgs ekonomi och landshövdingen, tillsammans med riksdagsmän från Göteborg bad 1818 om statliga lån för att få ordning på den förlägenhet staden hamnat i. De närmsta decennierna befann sig Göteborg i en djup svacka. Utvecklingen avstannade. Ytterligare en svår motgång var den koleraepidemi slog till 1834, då en tiondel av befolkningen dog, drygt 2000 personer.
Först under 1840-talet började konjunkturerna peka uppåt igen. Göta Kanal öppnande 1832 och nya slussar vid Trollhättan 1844 betydde mycket sjöfarten och Göteborgs hamn. För att ta emot kanalbåtarna byggdes först Stenpiren och sedan Stora och Lilla Bommens hamnar. Senare tillkom Gullbergskajen längre uppströms. När järnvägen kom på 1860-talet drogs spår ut längs hamnen och lassning och lossning kunde effektiviseras.  

Förutom godshanteringen blev det med kanalbåtarna möjligt att resa mellan Göteborg och Stockholm på ett bekvämt sätt. Det var stor skillnad mot tidigare. I början av 1800-talet krävdes egen vagn, egna hästar och mycket förberedelser för en sådan resa. Den tog en vecka på dåliga vägar, farbara bara under sommartid, med grindar, stadstullar, färjor och övernattningar på dåliga värdshus. 

1800-talets första hälft var en brytningstid för Göteborg. Handelsstaden utvecklades till en industristad och storstad. Till den stora staden lockades inte bara handelsmän och hantverkare. Författaren Herman Bjursten beskrev Göteborgs undre värld på 1840-talet som den råaste och mest moraliskt fördärvade i landet. Bjursten lär ha förklädd till hamnbuse fått material till sina skildringar av stadens sjåare, eller hamnbusar. Bjurstens beskrivning av slöddret är människor på samhällets botten, utan bostad eller fasta jobb, och med kombinationen mycket sprit. 

Tiggeri, stölder och rån var de vanligaste sätten av få in pengar. Ibland agerade man i stora gäng och då räckte inte polisen till utan stadens militär fick rycka in för att återställa ordningen. En av få busar har fått sitt öde beskrivet är Katt-Aron som redan som elvaåring åkte fast för stöld. Katt-Arons liv bestod mestadels av fängelsevistelse för misshandel, rån, knivskärningar och fylleri. I frihet brukade Katt Arons nattlogi vara tornet i Tyska kyrkan. 

En annan buse var Ferdinand Röhl, eller Smala vägens skräck, som styrde över ett stort gäng som i slutet av 1840-talet lagt under sig Majorna. Alla företagare som behövde hjälp med lastning och lossning i hamnen tvingades gå genom Röhls regi. De som vägrade blev misshandlade och bötade. Röhl burades in för gott 1853.

1849 flyttades salutorgsverksamheten från Gustaf Adolfs torg till det nyanlagda Kungstorget. Det var en plats som frigjorts i och med att fästningen rivits. Gustaf Adolfs torg blev istället stadens fintorg. 

20 år senare tillkom Grönsakstorget, också på före detta fästningsmark. Granne med Grönsakstorget, byggdes 1848-1855, det nya Sahlgrenska sjukhuset, nuvarande Lärarhögskolan. Ytterligare ett kvarter längre norrut anlades Läroverket, invigt 1861. Under 1840-talet byggdes vallgraven vid Rosenlund om och den ursprungliga spetsiga, sicksack formade vallgraven rätades ut till dagens Rosenlundskanal. 1848 flyttades fiskhandeln till Rosenlund. Längs Stora Nygatan byggdes vid samma tid bostadshus. Gult tegel, i tre våningar. Stora Nygatan är idag en välbevarad miljö från 1800-talets mitt. 

Spinnerier i Mölndal och väverier i Jonsered var tidiga etableringar där vattenkraften var viktig. 1848 anlades Rosenlunds bomullsfabrik vid nuvarande Rosenlundsgatan med ånga som kraftkälla. Ångmaskinen var tillverkad av en annan stor industri – Kiellers verkstad – som låg vid Södra Badhusgatan. Kieller byggde inte bara ångmaskiner för industrin utan också järnvägsvagnar och mindre ångfartyg. 1850 anlades ett varv på Lindholmen och i rask takt etableras textilindustrier, bryggerier, metallverkstäder, varv och sågverk runt om i Göteborg. 

Rivningen av fästningsmurarna gjorde att Göteborg kunde växa och förorterna Haga och Masthugget blev en del av staden. Även om hälften av befolkningen 1850 bodde innanför vallgraven var det i förstäderna som den stora kommande utbyggnaden skulle äga rum. Göteborg blir en bullrig industristad vars invånarantal dubblar i 15 års perioder. 

Läs även; Det var på 1700-talet Göteborg blev en storstad.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.