Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Så bra var låtarna i lördagens Så mycket bättre

I andra avsnittet av Så mycket bättre stod MS-sjuka Louise Hoffsten i centrum. Även den här gången var Albin Lee Meldau bäst, men det skedde en allmän uppryckning mot förra veckans bottennapp, tycker GP:s Jan Andersson.

Christer Sjögren - Only the dead fish follow the stream

Betyg: Två fyrar
Ska jag vara helt ärlig förstår jag inte varför Christer Sjögren är med i programmet. Hans gubbfryntliga skratt är i och för sig mysigt men hans ständiga "jaaa ... mmm ..." känns mer krystade än förstående. Framförallt är det hans tolkningar som skaver. Självklart väljer han Louise Hoffstens stentrista Melodifestivalbidrag från 2013 och trots lite skönt inkastade Thom Bell möter ELO-stråkar lyfter aldrig den här försiktiga puffande rockrökaren. Ett steg upp från sist dock. Döda fiskar är att föredra framför ett renodlat bottennapp.

Albin Lee Meldau - Min favoritvals (My favourite lie)

Fyra fyrar
Han har beskyllts för att vara teatral, den gode Albin, och visst är det så. Men jag väljer att se det som att han lever sig in i musiken, suger upp varenda strof och förmedlar en nerv som ingen av de andra artisterna runt bordet ens är i närheten av. Den här stilla, bluesiga valsen går rätt in i hjärtat och det är svårt att vara oberörd när Albin Lee Meldau trycker på som vore han självaste Screamin' Jay Hawkins.

Charlotte Perrelli - That's what I get

Tre fyrar
Charlotte Perrelli närmast dödskraschade med sitt svenska visalbum förra året. Det var plågsamt tydligt att schlagerdrottningen inte alls funkade i det avskalade formatet. Men det måste inte vara glittrigt Mellomög för att Perrelli ska leverera som ett proffs, det gör hon även i den här överraskande vackra och smakfulla gospelballaden där bandet kliver fram som värsta baptistkören!

Stor - Purple haze (Nowhere in this world)

Betyg: Tre fyrar
Jag var inte särskilt imponerad av Stors Gaddtolkning förra veckan, men den här gången funkar allt mycket bättre. Med vocodersång, laid back-rap och en midnattsblå saxofon som löper genom hela låten blir Purple haze till en taxitur genom den svarta natten, där regnet slår mot rutan och med storstadens ljus pulserande därutanför. Snyggt!

Eric Gadd - Hit me with your love thing

Betyg: Tre fyrar
Det kan inte vara helt lätt att kliva upp och försöka imponera på församlingen efter att Albin Lee Meldau sjungit skjortan av allihop och Stor lyckats över förväntan, men Eric Gadd är såklart grymt rutinerad och gör något helt eget av Louise Hoffstens bluesiga pophit. Inte helt övertygad om de ordmässande partierna men refrängen är dunderskön och när Gadd går upp i falsett är det bara att sålla sig till middagsbordets jubel.

Linnéa Henriksson - Dansa på min grav (Dance on your grave)

Betyg: Tre fyrar
Linnéa Henriksson gör en helt egen version av Dance on your grave. Hon vänder Hoffstens frustande ilska till en upplyftande sång om förlåtelse och kärlek, om vikten av att gå vidare även när döden ryckt allt ifrån dig och spottat dig i ansiktet. Refrängen är lite statisk och kompet tungt, nästan lite stabbigt, men det är något befriande med artister som går den där extra milen för att skapa en ny och annorlunda version.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.