Nej. Det är det korta och mest koncisa svaret på den inledande frågan. Disney plus är inte bara en streamingtjänst i raden. Det är faktiskt något helt annat. Inte nyskapande, inte så himla annorlunda –ändå fullständigt unik. Men oavsett vad Disney säger så är det absolut inte en tjänst för alla. Långt därifrån.
Vi tar det i tur och ordning. Det viktigaste först. Min inre 10-åring blir lika överlycklig av det färgglada utbudet på Disney plus som min inre 30-åring blev av musikfilerna på Limewire när seklet var ungt. För barn i alla åldrar och deras familjer är nämligen Disney plus mer än en streamingsajt – det är en osannolik guldgruva! Det går inte att se det på något annat sätt.
LÄS MER:Tv-striden hårdnar – nu kommer Disney till Sverige
Här finns en närmast outsinlig glädjekälla att ösa ur. Det är tecknade långfilmer från ”Snövit” (1937) och fram till ”Frost 2” (2019), hela Pixars animerade utbud från ”Toy story” och framåt, Marvels alla superhjältefilmer och 30 säsonger (typ 600 avsnitt) av Simpsons. Dessutom tecknade kortfilmer med Musse, Kalle och Långben till förbannelse.
Där någonstans börjar också en viss mättnadskänsla att infinna sig.
Och nämnde jag ”Star wars”? Här finns i princip allt som fötts och götts i George Lucas ständigt expanderande universum, från den allra första ”Stjärnornas krig”-filmen från 1977 (vi får inte glömma det svenska originalnamnet) till den rykande färska SF-western ”The Mandalorian”.
LÄS MER:Recension: ”The Mandalorian”– Disney plus
Även National Geographic strösslar med allehanda djur- och naturfilmer om allt från präriehundar till fjällrävar, och vi får följa snubbar som Bear Grylls, Gordon Ramsey och Jeff Goldblum när de dyker i undervattensgrottor, lagar orm och lär sig mer om jeans.
Där någonstans börjar också en viss mättnadskänsla att infinna sig. För precis lika klockren som Disney plus kommer att vara för många barnfamiljer och tidlösa människor med specialintressen för superhjältar och lasersvärd, lika meningslös och tom kommer den här streamingtjänsten att kännas för dem som inte uppskattar sådant.
Trots musikalen ”Hamilton” och Beyoncés visuella och ”Lejonkungen”-inspirerade album ”Black is king” är det nämligen ett begränsat utbud som erbjuds. Det är bara att inse. Den ambition som finns att bredda utbudet med tv-material som går utanför Disneys olika men välbekanta världar, känns lika krampaktig och tillkämpad som den uttalade vuxentjänsten HBO Nordics försök att locka barnen.
LÄS MER:Sverigeaktuella ”Hamiltons” resa från hyllad till utskälld
De flesta småbarnsfamiljer är också beroende av att materialet är dubbat till svenska, vilket många men långt ifrån alla program är. Den i övrigt anslående serien ”Det vilda norden” om Skandinaviens imponerande naturlandskap går att få med engelska, spanska, franska, italienska och portugisiska kommentarer – men inte svenska. Det är ju helt värdelöst för en naturintresserad sexåring (och dennes trötta föräldrar). Sällan har saknaden efter Arne Weise känts så stark.
Sådana slängiga kommentarer tyder på en närmast exempellös tondövhet.
Och trots att Disney står i en veritabel skitstorm efter att ha spelat in sin nya version av ”Mulan” i den kinesiska Xinjiang-provinsen, där uppåt en miljon muslimska uigurer hålls i fångläger och torteras, säljer man in sin djurfilm ”Expedition Kina” med att filmskaparna tvingades utstå naturens ”brutala förhållanden”. Filmskaparna?! Sådana slängiga kommentarer tyder på en närmast exempellös tondövhet.
Nå. Disney plus är alltså en streamingtjänst med tydliga brister, därom råder det inget tvivel, och den är inte för alla. Samtidigt finns här ett förtjusande, lockande och rätt oslagbart utbud för landets många Disneyfans.
Det är också ett faktum.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
