Så går det i kväll – vi tippar Melodifestivalen

Trea, fyra, femma. Där har ni Mariettes tidigare placeringar i Melodifestivalen. Hon har alltid tagit sig till final. Det är alltså en leveranssäker veteran som går ut först i Luleå med "Shout it out", en av otaliga budskapslåtar i år, med lömskt invävda påbud om personlig utveckling i textraderna. Mariette kör ensam på scen i en lek med strålkastarljusen, medan bakgrundskörer tjoar "Shout it out". Tyvärr begår hon "avsluta med gitarr på magen"-misstaget. Något dör där.

Någon som har saknat "You"-joddlet? Alltså röstövningen som tog Robin Stjernberg till seger i Melodifestivalen 2013. Ingen? Okej, nu är det tillbaka i alla fall. Stjernberg är en av låtskrivarna till "Livet börjar nu" och har lyckats knö in lite joddel i kören. På scenen har de under repetitionerna ställt in ett helt bohag täckt av lakan – en överarbetad spökrekvisita som ger olyckliga Allyawan-vibbar (han som gick helt vilse i scenografin 2017). Och Albin Johnsén är varken Norlie eller KKV, stackarn.

Vem kan stå emot Drängarnas 2020-version av bandets monsterhit från 1995 "Vill du bli min fru"? Inte jag i alla fall, vilket känns oerhört konstigt att medge då jag vigt mitt liv åt att hålla mig så långt borta från den här typen av after ski-brölrock som möjligt. Men det här är som att bli överkörd av plogen och jag lovar och svär: textraden "Kasta mig hit och dit på en sommaräng – för om du blir min piga kommer jag att bli din dräng" kommer att eka på varenda förskola, skola och after work i eviga tider, amen.

Först ett språkligt klarläggande: Amanda Aasa sjunger alltså "Så dum, jag vet, men för late". Oortodoxt, men hon får oss att lystra till i tv-soffan, vilket aldrig är en dålig sak i dessa sammanhang. Jag är svag för den här sortens cool Veronica Maggio-pop och den reflexvästgula ljussättningen plockar smidigt upp rådande färgtrend. Att låna Timbuktus "Alla vill till himmelen"-blippetiblopp till introt är också smart. Å andra sidan: Poplåtar med debutanter får nästan alltid respass ut ur Mello.

Hur många röster kan Youtube-stjärnan Anis räkna med från sina flera hundra tusen fans? Rimligen ganska många, men hittills har influencers inte självklart gått vidare i Mello. "Vem e som oss" är speedad som en åttaåring på energidryck och Anis backas upp av dansare och en led-skärm som pumpar ut hans signaturord "shurda". Ändå hade jag hoppats på mer sväng, mer lyckopiller a la Behrang Miri. Nu blir det andfått när Anis ska dra ur sig uppåt 530 ord på tre minuter.

Det här är något så rysningsframkallande som en riktigt välskriven ballad. Varken mer eller mindre. Och Faith Kakembo har en fantastiskt känslig och lite raspig soulröst som gör den rättvisa. Hon är ensam på scen, med bara tungrök och en mycket värdig ljussättning. Inte ens en kör i kulisserna har hon. Om det finns någon rättvisa här i världen så håller nerverna för den debuterande narkossjuksköterskan från Jönköping så att hon sätter den här pärlan i krysset och seglar direkt till final.

Förra året dömde jag ut Mohombis "Hello" som dötråkig och allmänt... dötråkig. Så gick mänskan och showade sig till en femteplats i finalen. Den här gången tänker jag inte underskatta honom, när han nu ställer upp med en midtempolåt som börjar rätt anonymt, men byggs upp till en härligt svullen historia, kryddad med en flygande teknisk finess mot slutet. Den känns ganska lyxig, men är den en "winner"? Nja. Jag nöjer mig med att skicka honom till Andra chansen.