Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
1/2

Ruinrädslor och ruinromantik

Antalet turister som varje år promenerar över Pompejis stenlagda gator har ökat med en miljon de senaste åren. Carl Magnus Juliusson undrar om det finns ett samband mellan ruinromantik och rädslan för jordens undergång.

Förra sommaren hade Pompeji, den antika stad utanför Neapel som 79 e.Kr. begravdes i Vesuvius aska, lite drygt 400 000 besökare i månaden. 2017 besöktes staden sammanlagt av nästan 3,5 miljoner turister.

Trenden är tydlig. Från att under 00-talet ha legat relativt stabilt på lite drygt två miljoner per år, har antalet besökare till Pompeji ökat med en miljon bara de senaste åren.

LÄS MER: Apokalypsen är en besvikelse

Kanske är det en aning paradoxalt. Medan fler och fler fruktar att jorden ska ödeläggas av översvämningar, orkaner och torka, verkar fler och fler samtidigt intressera sig för gamla ruinstäder. Rädslan för jordens undergång verkar ha närt en ökad ruinromantik.

Pompeji började grävas ut 1748 och har sedan dess varit ett givet turistmål. Läser man reseskildringar från 1700-talet slås man snabbt av hur sevärdheterna i princip är desamma som i dag. Pompeji. Herculaneum. Sixtinska kapellet. Peterskyrkan. Den farnesiske Herkules.

I mars 1787 besökte den tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe Pompeji.. Bild: TT

I mars 1787 besökte den tyske författaren Johann Wolfgang von Goethe ruinstaden under sin italienska resa. I Pompejis färgglada rum och pelargångar fann han en ivrig kärlek till konsten som han menade går över vårt förstånd.

Men i ruinerna såg han även katastrofen i vitögat. Pompeji är en stad som man brukar säga ödelagts två gånger, en gång av sten- och askregn, och en av plundrare och utgrävare.

"Många olyckor har hänt i världen, men få som berett de efterkommande så mycket glädje", skriver han. Det är ett sätt att betrakta en katastrof i vilken uppåt 2000 människor dog. Vesuvius är fortfarande en aktiv vulkan och man har länge diskuterat hur man ska gå tillväga när det händer nästa gång.

Apollotemplet i Pompeji.. Bild: Jim Bourdier

Att besöka Pompeji är en upplevelse kantad av skräckblandad förtjusning – där andelen skräck bara ökar när man konfronteras med alla gipsavgjutningar av människor i samma positioner som när de dog.

Men i en tid när vi dagligen bombarderas med budskap om att mänskligheten skulle vara körd, och att jorden sjunger på sista versen, finns det kanske en lockelse att samtidigt söka upp en sådan manifestation på livets bräcklighet och naturens grymhet. För att det ska bli verkligt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.