Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/6

Ruinen efter Älvsborgs slott har inte ens en minnesplakett

Trots den enorma historiska vikt som Älvsborgs slott haft för hela Sverige finns nu inte ens en minnesplakett. Istället glöms ruinerna av slottet bort som nedklottrade stenrester inklämt mellan några kontorshus.
Journalisten och författaren Pia Gadd frågar sig varför.

Häromsistens var jag i rikets andra stad och hade några timmar till övers. Jag fick en idé om att leta reda på platsen för Älvsborgs urgamla slott.

Det blev inte lätt.

Ingen vägledning eller information på nätet – var det helt utplånat? Nej inte helt, letade jag mig fram till. Samtal till stadsmuseet gav summarisk vägledning västerut, till anrika Majorna.

När jag snurrat runt där ett tag stoppade jag en mötande polispiket. De såg kolossalt förbryllade ut, men en kille i baksätet visste, han hoppade ut och pekade. Lite krångligt är det, sa han.

– Finns det skyltar längre fram tro? undrade jag.

– Det tror jag nog, sa han.

Mellan stora nybyggda kontorskomplex fortsatte jag irra en bra stund. Skymtade plötsligt en tom knalle mellan de höga gavlarna. Där var det.

Men polismannen hade haft fel. Ingenstans minsta information.

Inte ens en fornminnesskylt.

Hur ska folk veta att det är månghundraåriga rester av något som en gång var ovärderligt för hela Sveriges land?

Upp mot ruinresterna efter Älvsborgs slott leder dock en skranglig ståltrappa med provisoriets alla kännetecken. Och sen får man gå en runda på en stig utefter ett trångt stup mot de nya husen bredvid. Ett hönsnät är nog tänkt att förhindra en att rasa ner.

Fortfarande ingen antydan till information.

Men där uppe finns lämningarna efter den stolta fästningen, en gång så livsviktig för landet. Idag en sorglig liten rest med tegelstenar i dagern, här och där under kullar – några nödtorftigt skyddade av korrugerad plåt på obehandlade rödmålade trästolpar.

Jag mindes historikern Håkan Strömberg säga i radion att här har väldiga borgar legat i flera hundra år, ”nu ser det ut som ett lass sten på nåns bakgård”.

Man kunde skönja att här har en trappa gått, här fanns resterna av en vägg. Mellan plåttaken svängde en ensam obegriplig elsladd i vinden. Och under taken hade graffittimålarna firat julafton, här och var hade nog besökare grillat korv mot en raserad tegelvägg.

Det är ju inte alls konstigt. Hur ska folk veta att det är månghundraåriga rester av något som en gång var ovärderligt för hela Sveriges land? Att nog ingen annan landplätt har kostat svenska folket mer i möda, försakelser, blod och pengar?

Länge var Älvsborg Sveriges enda utlopp mot väster, en oumbärlig liten glugg mellan danska Halland och norska Bohuslän. För Danmark blev det en bra affärsidé att norpa gluggen – två gånger erövrade de Älvsborgs fästning och tog bra betalt för att lämna den åter. 1573 var det 150.000 riksdaler silvermynt. 1613, 46 år senare, höjdes summan mer än sex gånger: 1 miljon riksdaler silvermynt.

Men så viktig var kullen med fästningen att hela folket fått ställa upp – hög och låg, pigor och drängar, hertiginnor, köpmän och gruvägare, kungar och riksråd. Plus stora nederländska lån.

Älvsborgs slott

Älvsborgs slott var mellan 1300- och 1600-talet en viktig befästning vid Göta älv. Från börja var det en medeltidsborg, som med tiden byggdes om till renässansslott. När Nya Älvsborgs fästning blev stadens nya försvar under mitten av 1650-talet revs slottet.

På sex år fick man ihop de många ton silver danskarna krävt. Ekonomin i hela landet hade kartlagts – och det, hade Strömberg sagt, det skapade en viktig och unik administrativ/finansiell grund för den stormakt Sverige snart skulle utvecklas till.

– Och till slut rök de kungliga serviserna, därför har Sverige extremt lite gamla silverföremål kvar! De smältes ner – för att köpa tillbaka den här kullen!!, sa han också.

Allt för denna lilla landplätt…

Och jag tänkte på att här har Engelbrekt varit med sina trupper. Här satt Erik XIV i två omgångar när han skulle fara och fria till drottning Elisabeth av England men aldrig kom iväg. Här höll Gustav Vasa och Axel Oxenstierna till – och här bodde Gustav II Adolf när han besökte den stad han grundat. Unionsdrottningen Margareta hör också till de historiska kändisarna.

Varför är den historiska självmedvetenheten så låg i Göteborg?

Men vid den månghundraåriga ruinen som betytt mer än mycket annat för vårt land fann jag inte ens en fornminnesskylt.

Fast ruin kan den nu knappast kallas. Bara patetiska rester återstår. Det började sent 1600-tal när borgen sprängdes. Sen lät stadens fäder 1800-talets penningstarka entreprenörer ta över området för ölbryggning och sockerbruk.

Idag skuggas stenhögarna av kvarvarande tegelhus och nya enorma kontorshus i glas och betong plus hyreskomplex i många våningar.

Vänder man sig mot Göta Älv, får man mest i synfältet det väldiga södra fundamentet till den stora Älvsborgsbron strax intill.

Förvisso har svensk historieforskning alltid varit Stockholms- och Upplandsfokuserad, knappt något av vikt anses ha skett söder om Hjälmaren. Men varför har Göteborg ideligen hållit med om det?

Som skolbarn i Göteborg fick jag och alla andra veta massor om Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm, om Uppsala högar och Stockholms blodbad. Men om kullen där borta åt Långedrag till, som haft väl så stor betydelse för landet fick vi aldrig lära något.

Varför är den historiska självmedvetenheten så låg i Göteborg?

Medan den nationella haussen över Gustaf II Adolf kulminerade på 1800-talet – statyn av kungen mitt i Göteborg restes 1854 – sålde alltså staden ut den klippa och den mark som fanns kvar som fysiskt minne över det som varit en förutsättning för kungens segrar och hjältedater nere i Europa! Bara det.

Och än idag. Inte ens en fornminnesskylt.

Om skribenten:

Pia Gadd är journalist och författare från Göteborg med bakgrund på Expressen och som frilansjournalist.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.