Romernas historia tar plats på Storan

– Allt är sant, säger Singoalla Millon, 86 år som spelar sig själv i föreställningen, där hon berättar om hur det var när hon föddes i ett tält i Skåne på 1930-talet.

Då kallades romerna för lösdrivare, fick inte bosätta sig någonstans och hon fick ett Z och ett nummer i registret.

– Det var väldigt jobbigt på den tiden, nu har vi fått det mycket bättre. Men vi har det inte bra, det finns fortfarande mycket rasism och fördomar.

LÄS MER:Marcela har mötts av fördomar hela livet

Singoalla Millon berättar om folk som inte hälsar på henne, som tar henne för tiggare och hon har blivit trakasserad på stan. Hon bär alltid traditionella kläder.

– Flickorna här klär sig som svenskor för att det inte ska synas att de är zigenare, säger hon och sveper med handen mot de yngre romska kvinnorna.

Silvia Mutto i kvinnoföreningen Trajosko Drom som initierat projektet förklarar att ett av syftena med föreställningen är att öka förståelse för den romska kulturer.

– Och att historien kommer från romerna själva, annars är det alltid andra som skriver om oss.

Flamencoklackarna smäller mot golvet

Singoalla Millon har nyss repeterat en scen tillsammans med Salamanca Gonzalez som är hennes dotterdotter, där de sitter i en romsk vagn dragen av en häst.

I nästa scen är det Gonzales som gestaltar den äldre kvinnans berättelse i ord och rörelse. Flamencoklackarna smäller mot scengolvet när dans varvas med ord i en berättelse om en annan födsel, den här gången i ett tältläger på Hisingen på 1950-talet, det handlar om att bli illa behandlad av myndigheter men också om en stark gemenskap mellan romer.

Det är ännu flera veckor kvar till premiären när föreställningen repeteras på Cinnober teaters scen i Masthugget. Regissören Anna Ulén räknar till 22 medverkande i föreställningen som kommit till på initiativ av den romska kvinnoföreningen Trajosko Drom i Bergsjön.

LÄS MER:"Vi vill stärka den romska minoriteten"

För två år sedan presenterades satsningen Kreativa platser av Statens kulturråd, ett stöd för kulturprojekt i bostadsområden. Det var då Silvia Mutto i Trajosko Drom, fick idén att göra en musikal och berätta romers historia. Sedan dess har föreställningen vuxit fram, sakta men säkert.

Trajosko Drom har låtit romska barn och ungdomar intervjua äldre släktingar och skriva ned deras berättelser.

– Vi har ju ingen skriftlig historia, romani är inget skriftspråk, säger Silivia Mutto.

Bygger på deras egna historier

De medverkande har också intervjuat varandra och mycket av det som nu finns med i föreställningen bygger på deras egna historier.

– Det fanns så mycket vi ville ha med, alla idéer var så bra, det var svårt att välja, säger Linda Turilow, en annan av de fem kvinnorna i Trajosko Drom.

Ett grundmanus skrevs av en manusförfattare och har sedan knådats ytterligare av de medverkande och av medlemmarna i Trajosko Drom. En kollektiv process som fått ta tid. Mycket har ändrats under resans gång.

Salamanca Gonzalez som nyss smattrade med klackarna på scenen hör till proffsen i ensemblen, hon gjort flera filmroller, turnerat med Riksteatern och har dansat flamenco i Spanien i flera år.

LÄS MER:Nytt medborgarkontor för romer startas

– Det är underbart att vara med här, och skönt att få spela med romer, jättekul. Men jag var lite orolig för regissören när vi började, säger hon med ett leende.

– Romer har ju aldrig kunnat lita på någon och tänker att vi kan bäst själva och då kan det vara svårt att ta direktiv, jag trodde det skulle bli lite vimsigt, men det har funkat hur bra som helst. Anna är väldigt lyhörd.

Den största utmaningen med att jobba med både proffs och amatörer är att få ihop reptiderna, tycker Anna Ulén.

– Det roligaste är allas vilja, drivkraft och engagemang, säger hon.

En oförglömlig historia handlar till stor del om kvinnors historia.

– Kvinnor har inte fått ta plats i de romska kulturen heller och det känns skönt att få ta plats på scen, säger Salamanca Gonzalez.

Ulla Sundström

ulla.sundstrom@gp.se