I oktober 1898 skriver författaren Hjalmar Söderberg ett brev till sin syster Frida där han berättar att han har förlovat sig med Märta Abenius.
"Tycker du inte att det är en modig flicka som vågar gifta sig med mig?", undrar han.
Historien kommer att ge honom rätt, på ett ganska makabert sätt. Men just i det ögonblicket är det ingen som anar att den omhuldade societetsflickan Märta Abenius efter tio års äktenskap kommer att tvångsintas på sinnessjukhus. Eller att experter drygt 100 år senare ska finna att åtgärden mer handlade om att Hjalmar ville avsluta äktenskapet än om att Märta verkligen led av psykisk sjukdom.
För Johan Cullberg har Hjalmar Söderberg alltid varit en viktig författare. Men under årens lopp kom han alltmer att förundras över den vedertagna beskrivningen av hur hustrun Märta blir sinnessjuk och försvinner in i ett kroniskt mörker samma år som Hjalmar kräver skilsmässa. För att få klarhet vände han sig till vännen Björn Sahlin som är specialist på Hjalmar Söderbergs författarskap.
Genom att läsa brev, sjukhusjournaler och andra källor har de båda kunnat revidera skildringen av Märta och Hjalmar Söderbergs äktenskap. En viktig faktor i sammanhanget är att Märta led av en svår reumatisk sjukdom som periodvis hindrade henne från att ta hand om parets tre barn. Att hon reagerade kraftigt när Hjalmar Söderberg, efter en lång otrohetsaffär, ville avsluta äktenskapet vändes också emot henne.
I boken visar Cullberg och Sahlin också att familjen Bonnier var pådrivande i arbetet med att få Märta tvångsomhändertagen. Hjalmar Söderberg skulle skyddas så att han fick ro att skriva. Inte ens Märtas advokat eller halvbrodern, som också var hennes förmyndare, stred för hennes sak.
Kvinnans ställning var svag - särskilt före 1919 då allmän rösträtt infördes även för kvinnor. Märta Söderberg åkte under en lång rad år in och ut på sinnessjukhus och sjukhem och dog 1932 som fattighjon. I de få brev av hennes hand som finns bevarade skriver hon med största förtvivlan om sin situation och sin längtan efter barnen.
Men varför har bilden av det katastrofala äktenskapet sett ut som den har gjort i litteraturvetenskapen? Johan Cullberg menar att litteraturvetarna okritiskt har svalt diagnosen som den tidens auktoriteter ställde.
Född: 1871.
Död: 1932.
Bakgrund: Dotter till Augusta Abenius, född Elliot, som tillhörde Stockholms högborgerliga sfär, och Carl Johan Abenius, artilleriofficer som efter att ha lämnat armén ägnade sig åt tomtförsäljning. Omkring 1897-1898 träffade Märta Hjalmar Söderberg för första gången och i oktober 1898 förlovar sig paret.
Barn med Hjalmar Söderberg: Dora, född 1899, Tom, född 1900, och Mikael, född 1903.
Äktenskapets längd: 1899-1917. Skilsmässoåret gifte Hjalmar Söderberg om sig med Emilie Voss.
Utdrag ur läkarintyget om Märtas påstådda sinnessjukdom: "Pat. alltid abnorm: klent begåvad, intrigant, teatralisk, oduglig till allt arbete, lögnaktig, i hög grad erotisk, i fullständig avsaknad av skamkänsla såväl i fråga om sexuella som ekonomiska ting".
Född: 1869.
Död: 1941.
Bakgrund: Son till kamreren Fredrik Söderberg och Emilia Söderberg, född Brander. Arbetade i ungdomen som journalist och debuterade med romanen "Förvillelser" 1895. Under sitt äktenskap med Märta skrev han bland annat "Martin Bircks ungdom", "Doktor Glas" och "Den allvarsamma leken". Den sistnämnda är influerad av den kärleksaffär utanför äktenskapet som Söderberg hade med Maria von Platen.
Parallellt liv: Träffade 1907 danskan Emelie Voss som han 1910 fick dottern Betty med. Paret gifte sig 1917. Var bosatt i Köpenhamn fram till sin död 1941.
Ur brev från Hjalmar Söderberg: "Att skilja barnen från Märta visade sig omöjligt. Skrik och gräl och vansinniga uppträden."