Replik: Ingen bra strategi att skylla på "allmänhetens okunskap"

"Det är inte jag som anser att humaniora är diffust" skriver Göran Larsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Professor Åsa Arping (GP 15/10) missar poängen med min text.

Det är inte jag som anser att humaniora är diffust, det är något som deltagarna i Vetenskap & Allmänhets undersökning hävdar. Det är inte heller jag som anser att humanister har svårt att skilja på sanning och personliga åsikter. Det är inte jag som menar att medicinsk eller naturvetenskaplig forskning är idealet. Alla dessa påståenden är hämtade från Vetenskap & Allmänhet.

Men i stället för att fundera över varför humaniora uppfattas på detta sätt avfärdar Arping alla invändningar. Antingen skall en sådan diskussion (speciellt om den uttalas av en humanist) avfärdas som ett illojalt och förment försökt att göra alla humanister till medicinare och naturvetare, eller så är det universitetspolitiska fördelningssystemet orättvist.

ANNONS

LÄS MER:Att humaniora uppfattas som diffust är ett problem för humanister

Precis som jag skriver så har humaniora en lägre prislapp för sin utbildning och därmed sämre förutsättningar för att bedriva utbildning. Och visst finns det större möjligheter att söka anslag om exempelvis medicinsk forskning, men det är inte detta som är poängen med min text.

Det är inte heller dessa strukturella skillnader som ensamt kan förklara de utmaningar som landets humanistiska fakulteter står inför. Det är inte heller en bra strategi att skylla dagens problem på ”allmänhetens okunskap” om humaniora.

Så i stället för att beskylla mig för att hävda att alla humanister skall utgå från samma vetenskapliga praxis som medicinare och naturvetare, vilket är en billig poäng i debatten om humaniora, och ett retoriskt grepp eftersom jag aldrig har hävdat något sådant, menar jag att det kan vara värt att lyssna på de som menar att humaniora uppfattas som något diffust.

LÄS MER:Replik: Killgissa inte om humaniorans kris

Precis som Arping vet jag att mångfalden är stor bland humanistiska forskare och att majoriteten av humanister är solida forskare och utmärkta lärare. Att den vetenskapliga mångfald som finns vid humanistiska fakultet är värdefull, och att inte alla forskare kan följa en viss given mall, är självklart. Men dessa insikter tycks tyvärr inte delas av de som har ingått i Vetenskap & Allmänhets undersökning.

ANNONS

Snarare än att fråga sig varför humaniora på ett missvisande och orättvist sätt kan uppfattas något diffust och vagt, tycks Arping vilja avfärda alla invändningar med att vi måste förstå att humanister faktiskt erbjuder kritiska perspektiv.

Men är det endast humanister som erbjuder kritiska perspektiv? Och kan det inte vara värt att lyssna på de som anser att humanister måste bli bättre på att förklara varför vår forskning är relevant och viktig i en tid då behovet av kunskap om just historia och språk, förståelse för olika religioner och ideologer är akut?

Göran Larsson är professor i religionsvetenskap och prodekan vid humanistiska fakulteten på Göteborgs universitet.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS