Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Peter Bogdanovich 2015 vid premiären av
Peter Bogdanovich 2015 vid premiären av "She's Funny That Way" i Los Angeles. Den en gång så inflytelserika cineast-regissören gick bort i sitt hem den 6 januari 2021. Han blev 82 år. Bild: Chris Pizzello

Mats Johnson: Regissören Peter Bogdanovich började på topp – men dalade

Breda publikfilmer var inte riktigt Peter Bogdanovichs grej. Han var en typisk filmkritiker/cineast-regissör som föredrog smalare filmer, gärna späckade med referenser till Hollywoods giganter från förr.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Två av hans filmer lockade dock folk till biograferna. I ”Paper moon” (1973) spelar Ryan O´Neal och hans då tioåriga dotter Tatum två bondfångare som försöker hanka sig fram i depressionens USA på 1930-talet. ”Go´dag yxskaft?” (1972) är en screwballkomedi av klassiskt snitt med rapp dialog och inspirerat spel mellan Barbra Streisand och Ryan O´Neal.

LÄS MER: Kulturpersonligheterna som lämnade oss under 2021

Under en kort period på 1970-talet var han dock något av Hollywoods kung och kom att påverka en lång rad av filmskapare.

När beskedet kom att Peter Bogdanovich avlidit i sitt hem 82 år gammal försökte jag komma på några bra filmer som den här regissören, manusförfattaren, filmhistorikern och ibland skådespelaren (mest känd är han för ”Sopranos”) fick ur sig under de senaste decennierna och kom fram till att det har varit tunnsått med den saken. I likhet med Orson Welles började Bogdanovich på toppen för att därefter stadigt arbeta sig nedåt.

Kung i Hollywood 1970

Under en kort period på 1970-talet var han dock något av Hollywoods kung och kom att påverka en lång rad av filmskapare.

Det började redan 1968 med den högintensiva ”Levande mål”. En lågbudgetthriller om en Vietnamveteran och vettvilling som skjuter ihjäl människor som åkt till en drive in-biograf för att titta på en horrorfilm. I ”Levande mål” har, lämpligt nog, Boris Karloff en liten, men viktig roll.

LÄS MER: Skådespelerskan Betty White är död – blev 99 år

Till sin nästa film ”Den sista föreställningen” (1971) hade Bogdanovich betydligt mer pengar till sitt förfogande. Filmen, som kaxigt nog är inspelad i svartvitt, utspelas år 1951 i en Texashåla där det inte finns så värst mycket att göra utöver att gå på bio, men nu ska även biografen slå igen.

Huvudrollerna görs av de väldigt unga Jeff Bridges, Timothy Bottoms och Cybill Shepherd.

Ett regelrätt mästerverk

Bogdanovich blev Oscarsnominerad. Idag räknas ”Den sista föreställningen” som en av de stora amerikanska filmklassikerna, och som ett regelrätt mästerverk.

Efter ”Paper moon” hade regissören svårt att hitta tillbaka till toppform. Burt Reynolds-musikalen ”Leve kärleken” (1975) totalfloppade, men ”Saint Jack” (1979) håller måttet med råge, mycket tack vare den karismatiske Ben Gazzara.

Sedan var det 1980-tal och Peter Bogdanovichs glansdagar var förbi och nu har han gjort sin sista föreställning.

Missa inga recensioner från GP Kultur

Nu kan du få alla våra filmrecensioner direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Filmrecension. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.