Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Eric Magassa, "The lost series", Göteborg, 2018 Bild: Eric Magassa

Recension: "Tell me a tale of lies" – Eric Magassa på Alingsås konsthall

Sanna Samuelsson ser göteborgskonstnären Eric Magassas poetiska bilder på konsthallen i Alingsås.

Konst

Eric Magassa

Tell Me A Tale of Lies

Alingsås konsthall

T o m 4/5

Göteborgskonstnären Eric Magassa var med i förra årets uppmärksammade Moderna-utställning, den samlingsutställning med utvalda samtidskonstnärer som visas var fjärde år. På utställningen ”Tell me a tale of lies” som nu öppnar på Alingsås konsthall, kan vi se fler verk ur den pågående fotoserie som ställdes ut där, ”The lost series”. Vissa av dem är tagna i Göteborg, på platser som Bergsjön och Högsbo, medan andra är tagna i Kalifornien och Detroit och någon i Dakar.

På samtliga bilder står ensamma figurer, insvepta i tyg med wellpapp-masker för ansiktet. De stirrar tillbaka på betraktaren med sina ögon, eller vad som ser ut att vara det: stora kladdiga cirklar. Inga andra personer är med på bilderna, som alla är tagna i städer, men i miljöer som ser övergivna ut.

LÄS MER: Lyhörd mönstring av svensk samtidskonst på Moderna museet

Masker är ett återkommande tema hos Magassa, som intresserar sig för föreställningar om ”den andre”. Och en mask är förstås både något som döljer – och som skyddar. Bakom den fristående väggen på konsthallen kan den uppmärksamme finna verk som är kollage med antropologiska bilder från kolonialtiden, föreställande människor bärande masker i Västafrika. Liksom foton av liknande masker, tagna utan människorna, som Magassa sedan dolt, eller dekorerat, beroende på hur man ser på det, med abstrakta fält av färgglad vinylplast.

Det påminner om Picassos kubistiska porträtt, vilket är intressant i sig då många av det tidiga 1900-talets modernistiska målare lät sig inspirerades av just västafrikanska masker. Här sluts en cirkel.

I en serie som är ny för utställningen har konstnären använt sig av funna bilder på konstföremål från stora museer. Dessa finns numera att se direkt på nätet på digitala projekt som Google art project. Objekten är kontextlösa, ensamma. Både i sin digitala hemvist, och i att de visas i de stora samlingarna på västvärldens museer, trots att många av dem är skapade i andra, tidigare koloniserade, länder. Magassa har manipulerat bilderna digitalt så att skulpturerna ser skeva ut och något skaver, även om det är svårt att säga exakt vad. Det påminner om Picassos kubistiska porträtt, vilket är intressant i sig då många av det tidiga 1900-talets modernistiska målare lät sig inspirerades av just västafrikanska masker. Här sluts en cirkel.

Eric Magassa, "The lost series", Göteborg, 2017. Bild: Eric Magassa

”Jag ser mig själv som målare”, säger Magassa under pressvisningen inför vernissagen på Alingsås konsthall. Och en nyckel till att förstå utställningen kan vara att se verken som just måleri. Även om de stundtals rör sig långt ifrån måleriet som teknik, och använder sig av installationen, fotografiet och den digitala manipulationen istället. De förhåller sig nämligen hela tiden till färgen, och till det abstrakta och figurativa.

Verken går över varandra på väggarna, smälter in i dem. Väggarna är målade i starka färger, som i sig ifrågasätter idén om utställningsrummet som upphöjd vit kub.

Det är estetiskt tilltalande, Kanske lite väl snyggt kommer jag på mig själv med att tänka. Magassa håller upp färgglada tyger som för en tjurfäktning, bär masker, glider undan, säger inte allt. Men jag tvingas acceptera det som betraktare, låter mig svepas med i den lekfullhet och nyfikenhet som verken utstrålar.

Det är konstens rätt att inte säga allt, att låta sig vara öppen för många tolkningar, eller ingen alls. Att zooma in på detaljen, eller pixeln, och låta den göra helheten. Det minner om poesins bortvändhet och tillvändhet. Och den finns verkligen här. Inte bara i titeln till utställningen, som refererar till en översatt Gunnar Ekelöf-dikt, utan i hur verken talar, till omvärlden, till varandra, till träden, utanför fönstren, som snart ska slå ut.

Konstintresserade göteborgare och andra rekommenderas således att ta tåget till Alingsås i vår.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.