Micael Bydén besitter ändå ett beundransvärt utslätat nervsystem. Över flera decennier har den svenska överbefälhavaren planterat sig i mitten av bestens buk: han har sökt sig över landslinjerna mellan Sovjet och väst som ung stridspilot. Han har styrt trupper i Afghanistan. Han är fyrstjärnig general.
Och under detta yrkesliv tycks Bydén ha slipat ner reptilhjärnan till en liten söt stenkula. Han låter som om han har fräst bort alla överhettade impulser ur sin kropp. När överbefälhavaren talar om en flygupplevelse som tog honom nära liemannens grepp kommenterar han allt med orden: "Det hade kunnat gå illa för mig". Vid ett tillfälle beskriver han sin fru som "min rotekamrat".
”Han har fräst bort alla överhettade impulser ur sin kropp”
I överbefälhavarens röst bor en enda hastighet: den tålmodiga och avkylda. Detta Bydéns lugn, hans fullkomligt räta själ, gör också hans sommarprat ovanligt bedövande. En effekt som inte enbart är av ondo.
Hederligt och soldatmässigt går 56-åringen igenom sitt liv och sina övertygelser här – och bjuder in till en krets som få av oss riktigt begriper. Jag har personligen svårt att förstå mig på tjusningen i försvar och krigsstrategi, och detta är ej för att jag är god utan för att jag är undernärd och feg. Men Micael Bydén förklarar sin dragning på ett sympatiskt vis.
Däremot rymmer dessa 90 minuter en besvärande mängd ohyra. Så mycket information, så många meningar och bisatser hade kunnat strålas bort ur manus. Och trots att Micael Bydén för sig oväntat bra, trots att programmets låtlista är ganska eldfängd, så förblir hans sommarprat orörligt.
Sommarpratare 28/6: Sofie Sarenbrant, författare
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
