Josef Fares är en benhård vinnarskalle, tycker GP:s kulturchef Björn Werner.
Josef Fares är en benhård vinnarskalle, tycker GP:s kulturchef Björn Werner. Bild: Mattias Ahlm

Björn Werner: Recension: ”Sommar i P1” med Josef Fares

Spelbranschen är en tuff plats att stånga sig in i. För att få driva igenom sina idéer behövs en benhård vinnarskalle. Det är Josef Fares, filmregissören och spelmakaren till hyllade ”It takes two”, ett bevis på, menar GP:s kulturchef Björn Werner.

ANNONS

Det är lika delar inspirerade och enerverande att lyssna på Josef Fares, regissören som sadlade om till spelmakare. Hans nästintill obegripliga driv och passion för att driva igenom sin vilja är upplyftande. Samtidigt är det, misstänker jag, samma egenskaper som gör att programmet ibland kantrar över till att bli ett peptalk kring Josef Fares egen förträfflighet.

Men det är okej. Precis så mycket vinnarskalle måste man ha för att vara en tv-spels-auteur. Spelande som en konstform bortom rent nöje är nämligen fortfarande i sin linda. Trots att branschen rent ekonomiskt krossar såväl film som musik (och självklart litteratur) i form av rena intäkter är det fortfarande en närmast hopplös plats för personer som vill driva igenom en kreativ vision. För att skriva en bok krävs ett tangentbord. För att skriva en låt en keyboard. Att göra en film kräver (i sin renaste form) inte mer än en mobilkamera.

ANNONS

Vem?

Josef Fares är född 1977 i Beirut, Libanon. Uppvuxen i Örebro med sin bror, skådespelaren Fares Fares.

Inledde sin karriär som regissör, och fick stort genomslag med filmerna ”Jalla! Jalla! (2000) och ”Kopps” (2003). 2013 debuterade han som spelskapare med spelet ”Brothers: A tale of two sons”. Året efter startade han sin egen studio där han gjort titlarna ”A way out” (2018) och ”It takes two” (2021) .

Gjorde sig ett namn i spelvärlden i samband med en prisutdelningssceremoni 2017 då han uttalade sig kritiskt mot Oscars-galan med de bevingade orden ”Fuck the Oscars”.

Men ett spel? Här krävs förutom en idé också ett team med kunskap inom animation och programmering. För att få det att hända behövs resurser. Och för att få resurser måste man vinna ett spelföretags förtroende. Fares beskriver hur han trots en rad hyllade filmer i bagaget ändå haft stora svårigheter att ens få en fot in branschen. Inte ens därinne är det speciellt lätt, med pengasugna kostymnissar i toppen utan större intresse för nyskapande. Efter mycket blod svett och tårar har han trots det med det prisade och hyllade rom-com tv-spelet ”It takes two” tagit sig till spelbranschens mitt.

Nästan ett decennium av kamp för att få producera spelvärldens motsvarighet till ”Love actually”? Det säger mycket om förutsättningarna för konstnärliga ambitioner i spelbranschen. För att göra saker bättre där krävs, på gott och ont, envetna personer som Fares. Det är bra. För, som han själv säger, på hundra års sikt är det interaktiva spelmediet berättandets framtid.

Sommarpratare 12/7

Kateryna Martyniuk, student i Lviv, Ukraina

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv. För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS