Recension: "Sex education" säsong 2 – Netflix

Nya säsongen av Netflix upphottade version av "Bullen" tar vid där den gamla slutade. Med lika smäktande miljöer, väl framförda budskap och lärorika ämnen. Men nog börjar den bli lite mer som en såpa.

ANNONS
|

"Som vanligt är det inte personen i filmen som har skrivit brevet". Ungdomsprogrammet "Bullens" socialstyremässiga små brevfilmer om tonårens eviga problem, som onani, kärlek och sexualitet, grep aldrig tag i mig. Det var inte bara för att jag var för ung. Det var för att det var en beige, allvarlig uppradning som osade en obehaglig ångest på ett sätt som bara de unga svenska amatörskådespelare som ofta anlitades för att spela upp dem kan framföra.

LÄS MER:Succéserieskådisen om Persbrandt: Oerhört rar

Lyllos då dagens ungdom, som har Netflix serie ”Sex education” som nu rullar in på andra säsongen. Och lyllos mig! För det här färgsprakande tonårsdramat med tung tonvikt på att behandla genuint allvarliga teman inom sex och kärlek gör det med en lätthet och livsvisdom som gör att också jag, nog rentav, lär mig ett och annat.

ANNONS

I ”Sex education”-universat har människor en absolut rätt att vara, leva och se ut som de vill

En viktig del av budskapets genomslagskraft är faktiskt den drömska estetiken – som är sig lik från första säsongen. Seriens glassiga svep över undersköna brittiska landskap är där. Skevheten i att serien utspelar sig på ett amerikanskt high school-campus fast alla talar the Queens English lika så. Precis som att alla fortfarande går klädda i 80-talspastell och lyssnar på radiohits från samma årtionde. En alldeles egen, perfekt liten värld.

LÄS MER:Här är svenskarnas Netflixfavoriter

På samma sätt är seriens uppenbara ambition att berätta om allvarliga teman (inklusive abort och övergrepp) utan pekfinger fortfarande på hög nivå, vilket man fascinerande nog lyckas med genom ett mycket politiskt korrekt anslag. I ”Sex education”-universat har människor en absolut rätt att vara, leva och se ut som de vill – utan att det känns påklistrat eller tjatigt. Tvärtom livsnödvändigt och fint.

Ställd bredvid hans motspelare Gillian Andersson, ja, då är Mikael Persbrandt mest bra för att vara svensk.

Allt detta till trots: det märks att skådespelarna i säsong två nu börjar ta överhanden över den första säsongens mycket mer tydliga tematik kring kropp och knopp. Den var då tydligt inramad av huvudkaraktärerna Otis och Maeves hemliga sexrådgivning de startat på skolan. Nu börjar serien istället, i klassisk såpoperaanda, allt mer kantra mot de olika karaktärernas växlande relationer.

LÄS MER:Mikael Persbrandt ställer ut på Galleri Backlund i Göteborg

Och visst kan man misstänka att det mest är Netflix algoritmer som gjort att Mikael Persbrandt i hans roll som Otis plastpappa i vardande blivit så uppblåst. För i ärlighetens namn. Ställd bredvid hans motspelare Gillian Andersson, ja, då är han mest bra för att vara svensk.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS