Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Petter, Little Jinder och Ebbot Lundberg hyllade Magnus Uggla i säsongens sista Så mycket bättre. Bild: TV4/Skärmdump

Recension: Så mycket bättre - säsongsfinal

Modigt och kul när Petter skiter i allt, kliver utanför sin komfort-zon och hyllar Uggla genom att ta den svarta punkrock-pisten.

Magnus Carlson: Änglamark - TVÅ FYRAR

Klimataktivisten Weeping-Magnus står i gummistövlar på en strand och tolkar Evert Taubes hyllning till den svenska naturen. Han sjunger bra såklart, kompad av en akustisk trio och det är fint men samtidigt lite.... stelt? Pretentiöst, fast inte på det bra sättet. Plus dock för den goda viljan och för det vackra valthornet.

Little Jinder: The Passover - TVÅ FYRAR

Jinder gör om Soundtracks stränginstrument-fest till en syntigare sak. Värmen finns kvar, men på ett annat sätt. Så långt är det helt okej. Dessvärre stympas svänget, Jinders karisma lyser med sin frånvaro och det samlade intrycket är blankt, trist och platt.

Magnus Uggla: Goldwing - TVÅ FYRAR

En tolkning ska ju vara just en tolkning, man ska göra låten till sin egen. Och ingen kan argumentera mot att Uggla gör en av Jinders bästa låtar till fullt ut Magnus Uggla-dänga. Han gör om melodin, lägger på sina typiska stråkar och gapar på enligt beprövad modell. Smart och effektivt. Originalet, där First Aid Kit, gästar är förstås tusen gånger bättre. Men det är ju en helt annan diskussion.

Ebbot Lundberg: På turné - TVÅ FYRAR

Från 1977 så när Uggla skrev om att han "alltid skulle vara på turné" hade han antagligen knappast hunnit checka in på en enda folkets park. Ebbot gör den med gott gry och proggig rockenergi. Men också med mycket glimten i ögat, och jag gillar ju honom bäst när han bryter igenom den där distansväggen och släpper allt. Det händer inte nu. Det blir roliga timmen-känsla av det. Hellre än bra så att säga. Men artistkompisarna gillar det.

Petter: Jag skiter - TVÅ FYRAR

Petter är ingen sångare, men det kan vi ju skita i för en stund, det är kul att han gör detta som en hyllning till Magnus Uggla som fyller 65. Det effektiva glamrocks-riffet kan ingen flytta på, och det Petter saknar i tajming och röst kompenserar han med energi och mycket vilja. Är det bra på riktigt? Nej. Är det en kul kalas-grej som en present till jubilaren? Jadå. Modigt och kul av Petter att kliva utanför sin komfort-zon och ta den svarta punkrocks-pisten.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.