Lis Hellström Sveningson: Recension: ”Processen” på Göteborgs stadsteater

Organisation är ledordet i "Processen" på Göteborgs stadsteater. Med Kafka lätt vid handen släpper Pontus Stenshäll in clownerna och gör sin sista uppsättning. En absurd avstämning av teaterkonstens läge med estetiska drag av extra allt, skriver Lis Hellström Sveningson.

ANNONS
|

Pontus Stenshäll går efter åtta år in för landning i rollen som konstnärlig ledare för Götaplatsscenerna vid Göteborgs stadsteater. Med "Processen" på stora scenen gör han sin sista egna uppsättning. Hans första iscensättning var "Mefisto" där han satte teaterhuset och skådespelaren i fokus. "Processen" blir en pendang, nu med regissören i huvudrollen.

"Fritt efter Franz Kafkas roman med samma namn" lyder beteckningen på Stenshälls bearbetning och i programbladet är titelrubriken lätt suddad. Ärendet är vidare än att återberätta Kafkas historia, det dröjer hela tjugo minuter in i första akten innan föreställningen hakar på romanförlagan.

Hela anslaget handlar nämligen om teater. Om att iscensätta teaterkonst trots alla omständigheter som begränsar arbetet. Ledordet är organisationen och hur den fungerar som en självväxande organism. Hindren finns på många plan, i allt från den dramatiska texten via teaterhusets struktur och vidare ut i politiken och hela samhällets rådande normer.

ANNONS

Det är här Pontus Stenshäll tar Kafka i handen för en vandring mellan verklighet och konstruktion. Vem är det som styr och bestämmer? Vad anklagas regissören Josef K för?

Det är här Pontus Stenshäll tar Kafka i handen för en vandring mellan verklighet och konstruktion. Vem är det som styr och bestämmer? Vad anklagas regissören Josef K för?

Åskådningsexempel för teaterarbetet lånas av Shakespeare. Allt börjar med den fiktiva uppsättningen "The Shakespeare universe". Här repeteras en scen ur "Hamlet". Senare blandas även "Romeo och Julia", "Macbeth" och "Othello" in.

Ytterligare ett inlån är clownerna, eller snarare en commedia dell'arte-inspirerad spelstil med Lasse Beischer och Bortas Josefine Andersson i spetsen. Med sin mångåriga erfarenhet som rödnästa aktörer i den egna gruppen 123 Schtunk är de experter på att leka med teater på metanivå. Övriga skådespelare hänger med i svängarna, ibland är det svårt att avgöra vad som är improvisation i stunden och vad som hör till manus. Lasse Beischer rör sig som primus motor ledigt i sina olika Shakespeareroller med kommentarer och pikar till åskådarna som återkommande inslag.

Richard Andersson har för dessa Shakespearescener försett ensemblen med tidstrogna kostymer och Ingela Collin med väl utarbetade masker. Det blir tydligt när det är teater i teatern. Illusionen bryts när skådespelarna lättar på maskerna.

Skådespelarna tar vara på de absurda poängerna och att igenkänningsfaktorn är hög hörs på premiärpubliken.

Då gestaltar Lasse Beischer regissören, som leder arbetet, men plötsligt får besök av gråklädda personer som häktar honom. "Processen" går in i nästa lager och sedan följer en växelverkan. Föreställningens många skikt markeras också i scenbilden. Shakespeareavsnitten spelas i gammaldags kulisser på en grund yta framför en galleraktig fond. Här projiceras filmer från korridorer och rum i teaterns inre och när Max Mitles ljusdesign lyser upp de bakre delarna av scenen ser vi en stiliserad konstruktion, en form av labyrint. Där vandrar Beischers regissör i sin Kafkadrivna process hos kansliet. Filmerna ska väl förstärka den vacklande verklighetsuppfattningen men de är överflödiga.

ANNONS

Repetitionsarbetet störs inte bara av grå företrädare för processen. Teaterns vd och den bekymrade revisorn (båda Carina M Johansson), ekonomichefen (Johan Friberg), en välanpassad, odefinierad mellanchef (Victoria Dyrstad), fotografen liksom teaterns nya styrelseordförande (båda Fredrik Evers) hör till dem som dyker upp och dränker regissören i kaskader av samtida strategiskt organisationslingo. Skådespelarna tar vara på de absurda poängerna och att igenkänningsfaktorn är hög hörs på premiärpubliken.

Pontus Stenshäll gör "Processen" till en avstämning av teaterkonstens läge – med estetiska drag av extra allt.

Andra scener får inte samma träff. Besöken hos den thinnersnurriga målaren (Jesper Söderblom), som arbetar på ett porträtt av rättvisans falska företrädare, och kanslidirektören (Bortas Josefine Andersson) vid ett bord lika oändligt som redogörelsen för hur organisationen fungerar, är för långa.

Lasse Beischer drar kvällen igenom ett stort lass. Som utsatt regissör spelar han nedtonat vilsen och söker tröst hos Erato, den lyriska poesins musa. Eline Høyer i rollen har en välgörande funktion vid flygeln. Med sin uppmärksamma närvaro och välljudande sång håller hon samman de blandade spelnivåerna.

"Processen" är en underhållande föreställning. Men som helhet blir det obalans när de frodiga Shakespearescenerna och organisationsfrosserierna ställs mot Stenshälls mer agiterande monologer, särskilt i andra akten. Lasse Beischer har en om vad som egentligen är verkligt. Fredrik Evers styrelseordförande orerar om vikten av att teatern vårdar en traditionell kanon och besparar publiken all form av nytänkande dekonstruktion. Sist men inte minst sänks mot Victoria Dyring som ängel ned från tågvinden för att ge det absurda mening.

ANNONS

Pontus Stenshäll gör "Processen" till en avstämning av teaterkonstens läge – med estetiska drag av extra allt.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Recension: ”Skogsorgeln” på Teater Albatross

LÄS MER:Recension: ”Du är min nu” på Göteborgs stadsteater

LÄS MER:Pontus Stenshäll säger hej då till Göteborgs stadsteater

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS