Joel Alme har hittat fram till något fult och särskilt. Sedan göteborgaren började skriva på svenska tycks alla hans låtar silade genom sprit, gamla landshövdingshus och Kenta Johansson. När Majorna-sonen nu släpper ny singel till kommande albumet fortsätter han att böka precis här.
Det går att kalla "Så kanske vinden" något bagatellartad. Den väger inte mycket, är under två minuter lång och nästan irriterande rak. En akustisk gitarr, försynta stråkar. Ett dovt filter hänger över ljudbilden som om någon har tryckt in lite sommardimma mellan takterna.
"Du lämnas med känslan av att Alme borde varit girigare"
Den kraft och renhet som fanns i Almes röst under hans tidiga karriär har nästan runnit bort. Istället är sången förtjusande gnällig, nästan böjd.
"Så kanske vinden" är alltså en mycket enkel kärleksballad. Detta skulle kunna ses som något positivt, att artisten har bränt bort allt överflödigt bös.
Men samtidigt framstår låten nästan som lite halv. Du lämnas med känslan av att Alme borde varit girigare, att lite steroider hade behövt läggas till skalan och proportionerna.
