I vår del av världen tar vi tillgången på vatten för självklar. Vi borde vara varsammare. En påminnelse får jag när dansduon Land before time ger sin föreställning "[...it is contained in...]" på Atalante.
När Joanna Holewa Chrona och Yared Tilahun Cederlund har intagit scenen och publiken går de en i taget till ett kar i fonden och sköljer sina ansikten i vatten. En så vardaglig handling upphöjs här till något nästan magiskt. Hela föreställningen syftar till att hylla vattnet.
Joanna Holewa Chrona dröjer vid karet och sätter vattnet i rörelse. En kamera projicerar de mönster som bildas mot fonden. Yared Tilahun Cederlund tar plats vid åtta skålar och två karaffer fyllda med vatten. Med träslevar skapar han skira klanger. En liten ljusramp lägger till effektfulla reflexer. Det är en vacker öppning som snart djupnar då vattnets rörelser flyttar in i Holewa Chronas kropp. Långsamt förs hon upp på fötter. I varsam slow motion närmar sig så dansarna varandra.
De har en bakgrund i streetdans som alltmer ger sig tillkänna under föreställningens gång. Men här finns också en känsla av traditionell mim.
Som grupp har Land before time funnits sedan 2019, men de båda har samarbetat längre än så. De har en bakgrund i streetdans som alltmer ger sig tillkänna under föreställningens gång. Men här finns också en känsla av traditionell mim. Sammantaget är det välarbetad dans som värnar om linjer och fraser. Hållningen växlar mellan stolt bestämd och formbart sökande.
Den skira glasmusiken växer snart till mer påträngande och oroande ljud, ända till stormstyrka når det i en sekvens. Bland allt buller, gnag, melodiska toner och sång anas alltid någon form av skvalpande vatten.
Victoria Denise Tchas kostymer har ett snitt som regnkläder eller arbetsoveraller, de är genomskinliga och med ljuset skapas fina färgeffekter. Överlag är de visuella anslagen en tillgång när föreställningens olika partier fogas samman till en rad. Men det hjälps inte, "[...it is contained in...]", drabbas av flera longörer. Det är som om dansarna ibland inte kan skiljas från en idé. Mest påtagligt blir det i scenen där de rör sig med stavlampor i karaffer. Greppet att låta artisterna själva stå för belysningen med strålkastare i hand är beprövat. Här leder det inte vidare.
Bäst är det när dansarna skapar ett sug i rörelserna, ofta genom just det långsamma tempot. Och även om de generöst ger plats för varandras solon är det i den gemensamma koreografin som "[...it is contained in...]" ibland närmar sig magi.
Läs fler texter från GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Harpan genom seklerna” med Erik Groenestein-Hendriks på Göteborgs konserthus
LÄS MER:Recension: ”Play: Videokonst ur samlingen” på Göteborgs konstmuseum
LÄS MER:Recension: Venedigbiennalen 2022
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
