Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
"Inte för att låta negativ, men att gå in på Bokmässan med ett öppet sinne är att sakta ta sitt liv." Bild: Fredrik Sandberg

Recension: Bokmässan, lördag

Bokmässan sväljer dig levande men har en kreativ höjd som är nödvändig. GP:s Sofia Andersson har recenserat lördagens mässdag.

Bokmässan

Bäst: De märkbart rörda äldre männen som just träffat Thåström.

Sämst: Att alla har glömt bort högerregeln.

Bokmässan sväljer dig levande men ändå, förutser arrangörerna att ungefär 80 000 människor ska utsätta sig för scenariot i dagarna. De har goda anledningar till det. Här finns gratis vin, känslan av viktighet när du får krama programfolders under en hel dag. Också böcker, författare och samtal om och med författare till böcker.

De flesta är här. Integritet har fått ge vika för det nyttiga i att visa sig på ett så folkligt evenemang och mässan rymmer därför en bredd celebriteter; Ernst Kirchsteiger, Thåström, en två meter lång räv från Rädda djuren-klubben.

LÄS MER: Recension: Bokmässan, torsdag

Inte för att låta negativ, men att gå in på Bokmässan med ett öppet sinne är att sakta ta sitt liv. Autobahn löper längs de stora förlagens tillhåll och kräver egentligen krockkudde. Du går två steg, stannar i tio sekunder, och repeterar. Någon säger ”vad gör vi här?” och skrattar på gränsen till gråter, en annan agerar blockad med blicken av en hemlös.

Jag tappar snart fattningen, läser baksidan på böcker med titlar som ”Räddaren av förlorade ting” och knarkar gula godisar som smakar kemiska experiment.

Allt låter. Seniorer spelar gitarr i montern för sjöfartskultur, juniorer spelar pingis med en entusiasm som bara barn under tio kan ha. På ett meterstort papper har besökare fått skriva sina favoritord. Det står ”frihet” och ”folkbildning”. En pojke sätter sig på huk och lägger till ”yellow submarine”. Det finns en kreativ höjd på Bokmässan och i den ligger charmen. Vem har sagt att det inte är givande att vistas i en torktumlare?

LÄS MER: Recension: Bokmässan, fredag

”Man är bra dum som åker hit, men mässan är det viktigaste på hela året” säger en äldre dam bredvid mig och reser sig från bänken med stöd mot rullatorn. Hon har gjort som jag: sökt skydd i en mindre populär monter. Att sitta där påminner snart om den där scenen i "Stranger things", när Nancy låser dörren i ett försök att stänga ute monstret. Det blir då till gelé, tränger genom dörrspringan och kastar henne mot väggen. Inställningen till serien är densamma som den till Bokmässan. Måste titta, måste besöka.

Åter till Thåström, vår nations skuggfigur. Vad gör han här? Vad har hänt? Hur mår han?

Halva stan verkar undra. Temperaturen i kön är tio grader varmare än i resten av byggnaden. En äldre man har fått sin bok signerad och hans sargade ansikte spricker upp i ett leende som liknar barnens vid pingisborden. Bara ett monster till mässa kan framkalla sådana känslor.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.