Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Jonathan Bengtsson har varit på Bokmässan - och funnit ett lugn. Bild: Anders Ylander

Recension: Bokmässan, fredag

Jonathan Bengtsson, som redan under gårdagen höll på att bräckas av folktrycket, fortsätter i dag att gå runt på Bokmässan och ta del av litteratur. Här är fredagens recension.

Bokmässan

Bäst: Jag uppskattar verkligen den hyggliga energin vid bokmässans fantasyområde.

Sämst: Matområdet erbjuder få smakprov.

I situationer av stor påfrestning kan ibland ett märkvärdigt, magiskt lugn inträda i kroppen. Som om Kristus själv klev fram och lade en fet liten hand på din panna – detta sker i dag i Svenska mässans lokaler.

Så hur ska besökarens psyke bestå, och ej spräckas som en vattenmelon mot ett stenröse, om denne vill gå runt här resten av dagarna? Hur ska man överleva detta vulkaniska tryck av text, människor och författarsamtal?

Fredagen presenterar sig som ett hot. Under eftermiddagen kommer Bokmässan "öppnas upp för allmänheten", denna ohyggliga fras, och vilda trupper av vanligt folk inta lokalerna.

LÄS MER: Recension: Bokmässan, torsdag

Det blir därför viktigt att rusta sig själv, och ta en rad harmoniska beslut. Som att ej gå på Madeleine Bernadottes seminarium – monarki är en rest från ett sämre århundrade, kungafamiljen en aning olustig.

Jag gör också allt för att undvika skådespelaren Musse Hasselvall, som jag under torsdagen sett säkert fem gånger och nu är trött på. Han tycktes bete sig mer som en genomskinlig gast än en människa, tycktes äga förmågan att multiplicera sig ut över lokalerna, vandra över rumtiden och vara överallt samtidigt.

LÄS MER: Sofia och Musse – tillsammans mot mansnormen

Vidare undviker jag också att ryssbrottas med hundratals andra i de stora förlagens montrar. Och råder den vanlige besökaren att ingå i samma typ av avslappningsövningar – sky Albert Bonniers fettberg.

Sök dig istället mot lugnet: En monter som tillägnas pingisspelaren Jörgen Persson är exempelvis helt folktom, som om den var pyntad med gamla opålitliga krigsgranater. Eller styr mot Harper Collins monter där golfspelaren Helena Alfredsson talar om sin bok för andra dagen i rad, utan att erbjuda något annat än liberalt, ljuvt nonsens.

Eller slå dig ner och titta på när Jessica Frej lagar mat vid kockscenen, res flera kilometer in i hennes piffighet och bosätt dig där för alltid. Eller varför inte dröja cirka tre timmar vid Värmlandsmontern – här hålls bland annat ett samtal som heter "När mamma slutar amma". Vilket ger en lugnande, kanske också psykedelisk effekt på sinnena.

LÄS MER: Renovera köket som tv-kocken Jessica Frej

Väljer du denna skonsamma väg ska du klara dig. Folkmassorna äter givetvis mot skallen under hela eftermiddagen och Bokmässans nedervåning känns nästan hela tiden fientligt trång, och inga samtal hörs egentligen bra. Men fredagen har ändå en fin uppställning med författare och tänkare: Piratförlaget presenterar en riktigt bra förmiddag, tidningarna fortsätter att suga in stora delar av allmänheten till sina montertimmar – Expressen ståtar faktiskt med en utmärkt dag.

Den enda stora invändningen mot bokmässan som helhet är väl att temat känns tunt och tillkämpat – varken jämställdhet, Sydkorea eller medievetenhet är särskilt synligt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.