Jonathan Bengtsson böljar runt i något om börjar trevligt men slutar.. sådär.
Jonathan Bengtsson böljar runt i något om börjar trevligt men slutar.. sådär. Bild: Lisa Thanner

Recension: Bokmässan, torsdag

Folk kan inte gå, folk kan inte sitta, folk vet inte hur man trängs eller hur man bereder plats Bokmässans första dag inleds i gemyt, men känns till sist som att hasa runt i en påse naturell müsli. GP:s Jonathan Bengtsson har recenserat.

ANNONS
|

Bokmässan kan vara både viktig och fin, låt oss börja med att konstatera det. Bokmässan stimulerar intellektet, sparkar upp skallens stängda dörrar, och stämmer själen i en ljus ton. Denna stora, rika karneval är en demonstration över litteraturens kraft.

Men låt oss heller inte glömma något annat: Bokmässan kan också vara en skådeplats för sällsam råhet, för ett helt unikt elände.

LÄS MER:Victoria Greve: Läsandet får inte bli en elitsport för akademiker

Först går du visserligen runt och mår riktigt gott, denna öppningstorsdag. Du vandrar runt bland alla bås och känner en varm känsla, kanske den av bildning, mumla runt i kroppen. Ser något trögt författarsamtal om Dawit Isaak, ser ett annat med Annah Björk, letar lite efter Göran Greider bara för att.

ANNONS

Redan vid halv tio börjar också alla bibliotekarier fika. Deras vilja till gemyt är brutal. De sitter och samtalar över muskulösa kanelbullar och bränt kaffe, och ingenting känns ondskefullt. Det finns otroligt många bullzoner och fikaställen runt om i lokalerna - arrangörerna vet bokfolkets laster, vet deras mjuka punkter.

Mycket är egentligen positivt denna första bokmässedag. Gamla stans bokhandel har en monter med förtjusande framträdanden, så också Svenska Kyrkan, och morgontidningarna fäller alla in riktiga storheter till sina panelsamtal.

LÄS MER:Missa inte detta i GP:s monter på Bokmässan idag!

Men du behöver betala ett förskräcklig pris om du rör dig här inne för länge. Torsdagen ska vara branschfolkets och stillhetens dag. Torsdagen ska komma som ett glädjebud för oss mer skygga besökare. Vi som smyger runt i skuggorna som bergstroll, som uppskattar litteratur, men anser människor vara opålitliga och mässlokaler förrädiska.

Men redan efter några timmar känner jag hur besökstrycket får mitt huvud att mutera. Hur jag går från att vara en rundkindad gosse som tittar på världen och ser musik, till en gammal fet bock som bara är irriterad.

Folk kan inte gå, folk kan inte sitta, folk vet inte hur man trängs eller hur man bereder plats. Om förmiddagen är behaglig, så är eftermiddagen lite motbjudande. Till slut orkar du inte registrera något samtal, några böcker, vilket seminarium du befinner dig på - det är som att hasa runt i en påse naturell müsli.

ANNONS

Bokmässan har naturligtvis tagit för stora dimensioner, detta är ingen nyhet, men kanske borde arrangörerna på riktigt fundera över hur man kan lätta upp folkmassorna. De tre kommande dagarna öppnar upp sig som en gladiatorgrop.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS