Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/1

Lars-Gunnar Andersson: Röven, röva eller rôva, vad ska skäret heta?

Vem bestämmer vad ett skär eller en ort ska heta? De som bor på orten eller Lantmäteriet som ansvarar för landets kartor? Svaret är, lite förenklat, att folk på orten bestämmer namnet men att myndigheten bestämmer stavningen.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Som GP tidigare meddelat råder det delade meningar om hur ett skär utanför Ljungskile ska skrivas. Lantmäteriet förordar den standardiserade formen Röven medan politikerna i Uddevalla kommun vill ha Röva. Människor vill ha Röva fredat, och att myndigheten ska hålla sig undan. Röva är vad skäret heter i folkmun, och årligen arrangeras seglingstävlingen Röva runt.

Såväl röven som röva är bestämd form av substantivet röv. Röven är den standardsvenska böjningsformen, medan röva är den dialektala formen.

Svenskan hade tidigare tre genus: maskulinum, femininum och neutrum, och i många dialekter lever delar av tregenussystemet kvar. Ordformen röva är en parallell till boka för boken, dörra för dörren, tösa för tösen och så vidare för en stor mängd gamla feminina substantiv.

De här gamla feminina formerna lever kvar i dialekterna, men de används nästan aldrig i skrift och definitivt inte i officiella dokument.

Nu kunde man ju tänka sig att Lantmäteriets tjänstemän skulle lyssna på folkopinionen. Men så blev det inte, och nu är det bestämt. På kartorna kommer det att stå Röven, men det betyder inte att skäret bytt namn. Det nya är stavningen. Människor kommer inte byta namn på skäret och segeltävlingen kommer att heta Röva runt även i framtiden.

Pustervikskällaren i Göteborg hette i folkmun Rôva. Här har vi inte bara den gamla feminina ändelsen -a utan också stavning med ô-vokalen. För den som är hemmastadd i dialekten är rôva den enda riktiga stavningen. Det är helt olika ö-ljud i substantivet rôva och verbet röva. Och ô-uttalet gäller nog också skäret utanför Ljungskile. Men att få Lantmäteriet att skriva Rôva lär vara utsiktslöst.

Anta att vi tänker oss en situation där kartans namn skulle spegla det lokala uttalet. Det skulle ge oss en helt annan kartbok.

Vi ska nog vara tacksamma för att Lantmäteriet står emot lokalspråkliga påtryckningar. Anta att vi tänker oss en situation där kartans namn skulle spegla det lokala uttalet. Det skulle ge oss en helt annan kartbok. Nu finns efterledet -kyrkan på några tusen ställen, men uttalet varierar mellan -kyrka, -kyrkan, -körka, -körkan, -kjurkan och antagligen ytterligare några varianter. Dessutom skulle vi inte ens vara överens om hur vår egen dialekt ska skrivas. I en del sammanhang är det enhetliga standardiserade skriftspråket en välsignelse.

Men det verkligt intressanta och roliga i diskussionen om Röva och Röven är engagemanget. Här anas en kärlek till det dialektala uttrycket som förhoppningsvis inte stannar vid namnet på ett skär som liknar bakändan.