Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Västsvenska skattebetalare lägger varje år 19 miljoner på Röhsska museet som nu ska stängas tillfälligt på grund av den dåliga arbetsmiljö som förvärrats av en misslyckad chefrekrytering.

Ingrid Norrman: Röhsska behöver ett radarpar

Nuvarande chefen hade som enda merit kunskaper i ledarskap och organisationspsykologi och det var just i de frågorna hon misslyckades komplett.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Hur kunde det gå så illa att Göteborg tvingades stänga Sveriges enda designmuseum på grund av den urusla arbetsmiljön?

Läs om stängningen här.

Röhsska har haft dåliga chefer förut men när Susanne Erixon tillträdde i mitten av januari satsade kulturförvaltningen i alla fall på en person som i princip enbart hade meriter i personalfrågor. På hennes cv läser jag om kurser i arbets- och organisationspsykologi, ledarskapsutbildningar, ett masterprogram i organisation och ledarskap och jobb som organisationskonsult i egen firma, 

Någon kompetens i konst, design eller konsthantverk fanns inte med på listan, men så anställdes inte heller Erixon för att driva den konstnärliga verksamheten utan med uppdraget att få ordning på arbetsmiljön och ekonomin.

Fast bevisligen räcker det varken med formell kompetens eller ett fullmatat cv för att vara bra på sitt jobb, Enligt huvudskyddsombudet förvärrades den redan dåliga situationen för Röhsskas personal när Susanne Erixon tog över.

Vad togs egentligen för referenser innan hon fick jobbet? Vad hade hon själv för bild av sitt uppdrag?

Med hennes meritförteckning borde personalen ha varit hennes primära uppdrag. Istället var det där hon misslyckades kapitalt.

Att spara pengar var ett lättare uppdrag, det är ju bara att minska på verksamheten. Stänga museet ytterligare en dag till i veckan till exempel, vilket hon gjorde.

Själv poängterade hon flera gånger i pressmeddelanden och andra utskick att hon var "Röhsskachef", vilket förstås är ett vidare och "finare" uppdrag än det hon egentligen fick som tillfällig chef i början av januari.


Men varför satsar Göteborg elva skattemiljoner och Västra Götaland åtta om året på ett museum om inte för den konstnärliga verksamheten?

Läs om tio års problem på museet.

Måste man då inte i första hand ha en chef med konstnärlig kompetens? Det har inte Röhsska haft sedan Tom Hedqvist efter en kort tid som chef sa upp sig sedan han av kulturförvaltningens direktör Anna Rosengren fått veta att hans förordnande inte skulle förlängs för att han var för gammal.

Röhsska behöver ett radarpar som kan jobba ihop och kraftfullt driva museet åt rätt håll. En konstnärlig chef med kunskap och visioner som vid sin sida har en administrativ chef för ekonomi och personal. 

Det senaste året har Röhsskas personal istället haft två enhetschefer som i ett öppet brev kallat personalen för omogen och anklagat den för smutskastning, Sedan kom Susanne Erixon som enligt facket kränkt sina anställda och lagt sig i och kritiserat arbete hon saknar kunskap om.

På fredag nästa vecka slutar Erixon för att börja ett nytt jobb som tillförordnad kommunchef i Mark. Man undrar vilka referenser den kommunledningen tagit. Och vad ska hända med Röhsska?

Ett stängt museum motiverar inte västsvenskarnas 19 skattemiljoner om året. Samtidigt behövs en stabil ledning som kraftfullt kan baxa in museet på rätt väg. Vad gör ständige chefsinhopparen Sture Carlsson nu för tiden?