Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/4

Björn Werner: Rätten till liv får inte bli en kontroversiell åsikt

Hatstormen mot Magda Gads krigsrapportering visar på det moraliska förfallet i Sverige. Reaktionerna när kostnaden av de stängda gränsernas politik visas direkt från Afghanistan är ömkliga. Det menar GP:s kulturchef Björn Werner.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Vi säger ofta att värderingar ändras över tid. Ett sätt att tala som förvränger verkligheten, för det är ju vi, människorna, som förändrar oss. Just nu sker det i en rasande takt.

Det märks av den pågående katastrofen i Afghanistan och reaktionerna på Expressens utsände reporter Magda Gads bevakning. Berättelser från verkligheten som skär sig så kraftigt med den nuvarande svenska moralen att det blir övertydligt hur vi kastat grundläggande mänskliga rättigheter över bord.

Att läsa reaktionerna var som att titta rätt ner i en mörk, våt källare.

Den senaste tiden har Sveriges justitieminister Morgan Johansson tävlat med Moderaternas Hanif Bali om vem som kan vara värst. ”Att börja strössla asyl gör noll” förklarar Bali. Johansson gör i sin tur sitt allra bästa för att förslösa Olof Palmes arv och fyller i att Sverige absolut inte hur som helst kan släppa in tolkar och andra som hjälpt Sverige i deras militära närvaro i landet.

Samtidigt rapporterar Gad om scener från helvetet. Om människor som dör. Ett land som rasar samman. Vid ett tillfälle förra veckan delade hon en bild på ett skjutet barn på Twitter. Hon fortsatte undrande om de många svenskar som pratar om hur få av dessa människor som ska komma till Sverige var glada nu – eftersom detta barn inte hann fly (ordagrant: ”Antar att ni är glada nu. Han dödades innan han hann ta sig någonstans”).

Tweeten väckte så mycket ont blod att hon snart fick ta bort den. Att läsa reaktionerna var som att titta rätt ner i en mörk, våt källare. I stället för uppbackning möttes hon av en kompakt vägg av hat. Vissa (däribland Bali) ifrågasatte om barnet verkligen var ett barn. Andra ansåg om möjligt ännu mer uppseendeväckande att hennes journalistiska trovärdighet var förstörd, eftersom hon som journalist tagit ställning.

Jag vill att vi ska stanna här en stund och begrunda detta. Ta in det faktum att mänskliga rättigheter (i detta fall Artikel 14, rätten till asyl) numera anses vara en så kontroversiell värdering att en journalist inte längre kan stå upp för dem utan att mötas av en hatstorm. För där är vi nu. Svenska folket har förändrat sina värderingar så till den grad att det blivit kontroversiellt att som reporter på plats mitt i ett blodbad uppröras över hemlandets apatiska inställning till det.

Det är ömkligt.

Det är också ett resultat av att stora delar av det offentliga Sverige genom ett långt pärlband av migrationspolitiska vägval accepterat att det är okej att människor dör i krig. Inte explicit såklart – ingen vill att människor ska dö. Men just det blir ändå konsekvensen av den rika världens undfallna inställning. Just det river och sliter också i de breda politiska lager som bestämt sig för att kraftigt begränsa invandringen. När någon rapporterar om den enorma mänskliga kostnaden av detta vägval blottas en obehaglig pricka i moralen som till varje pris måste täppas igen.

Det var därför de mänskliga rättigheterna för 80 år sen slogs fast av världens nationer. För att Förintelsen inte skulle hända igen.

Att behöva acceptera att Sveriges nuvarande vägval (som den har gemensamt med övriga delar av den rika världen) innebär stort mänskligt lidande verkar nämligen inte gå för sig. Hellre då diskreditera hela idén med människors rättigheter – genom att kalla den ”partisk”. Ett sätt att tänka som tyvärr leder djupt ner i avgrunden. Det logiska steget från att säga att alla människor inte – till varje pris – har rätt till sitt eget liv till att slå fast att människor är olika mycket värda är förrädiskt litet. Det var därför de mänskliga rättigheterna för 80 år sen slogs fast av världens nationer. För att Förintelsen inte skulle hända igen.

I närtid är det dock inte Magda Gads journalistik som ligger värst till. Hon är trots allt anställd av Expressen, ett privat företag. Med det sätt som hennes kritiker resonerar ligger först och främst public service demokratiparagraf risigt till. Den som uttryckligen avkräver SVT och SR att stå upp för vissa grundläggande värderingar, som att i sin bevakning fördöma rasism och att bemöta antidemokratiska uttalanden. Också det är värderingar som precis som mänskliga rättigheter fram tills nyligen ansågs som självklara och neutrala. Frågan är hur länge till.

Läs mer av Björn Werner:

LÄS MER: Nationalteatern hade aldrig blivit stora i dag

LÄS MER: Alla dessa försvarstal är inte relevant journalistik

LÄS MER: Bara bakåtsträvare kan vara emot elsparkcykel

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.