Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

1/2

Lars Henriksson: Räknenissar försöker kastrera fotbollen

Planerna på en europeisk superliga gick snabbt om intet men försöket ligger helt i linje med den moderna fotbollens utveckling. Lars Henriksson skriver om en idrott som blivit föremål för finansmännens spekulationer.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I måndags rusade det italienska fotbollslaget Juventus aktier på Milanobörsen. Orsaken var varken något spektakulärt spelarförvärv eller en oväntad seger utan rent affärsmässig. Klubben, eller snarare det investmentbolag som iklätt sig dess färger, stod i täten för lanseringen av en ny europeisk superliga, något som snabbt identifierades som en möjlighet till ökad avkastning.

Glädjen skulle bli kortvarig. En alleuropeisk supportervrede förvandlade ligan till ett superhaveri på knappt två dygn. För den här gången i alla fall. Försöken har pågått i decennier och låg helt i linje med den moderna fotbollens utveckling. Ett fåtal lag har blivit internationella produkter. Klubbkläder säljs som vilka livsstilsmarkerande modemärken som helst och TV- och reklamkontrakt är den ekonomiska grunden, snarare än biljettförsäljning till trogna fans.

Det började när de engelska toppklubbarna grundade Premier League 1992. TV-intäkterna hamnade hos de stora klubbarna, ägda av finansmän och oligarker, medan de mindre dränerades. Det påverkade sporten i grunden. De glidtacklande hårdingar som plöjde upp leriga planer under min barndoms svartvita Tipsextrasändningar ersattes av legosoldater med fantasilöner och på tidigare fish&chipsdoftande ståplatsläktare bredde medelklass med sponsorbiljetter ut sig.

LÄS MER: Klassmedvetenheten kommer inte från akademiker

Ur kapitalägarnas perspektiv är det då en självklar tanke att skapa en sluten fotbollsindustri, helt utan förankring i seriesystem och idrottsrörelse.

Precis som på alla andra marknader samlades kapitalet på allt färre händer och för varje årtionde minskade antalet klubbar som turades om att vinna ligan. Utvecklingen har varit snarlik i Italien, Spanien, Frankrike och Tyskland. Det senaste årtiondet har skapat ”vinnaren tar allt”-situationer där en handfull klubbar ständigt slår rekord i segersviter, poäng, titlar – och spelarköp.

Och med svällande kostnader vill ägarna självklart skydda sina miljarder, värdet på Manchester Uniteds trupp ligger i samma storleksordning som utvecklingskostnaden för en ny bilmodell. Sådana investeringar kan självklart inte riskeras något så slumpmässigt som fotbollsmatcher. Ur kapitalägarnas perspektiv är det då en självklar tanke att skapa en sluten fotbollsindustri, helt utan förankring i seriesystem och idrottsrörelse.

Men en sådant upplägg gräver sin egen grav. En liga utan rötter skulle säkert kunna köpa upp briljanta spelare men samtidigt tappa mycket av det som ger spelet nerv, dragningskraft och även kommersiell bas. Spelarna blir cirkusartister som Harlem Globetrotters, roliga att titta på någon gång men inga lag att ta till sitt hjärta. Som när hippa stadsdelar gentrifieras ihjäl och mister den charm som en gång gjorde dem intressanta.

LÄS MER: Är Adam Curtis filmer journalistik för ett nytt tidevarv?

Det havererade utspelet är ett tecken på hur långt dessa till idrottsentusiaster utklädda finansmän kommit från sporten.

Det havererade utspelet är ett tecken på hur långt dessa till idrottsentusiaster utklädda finansmän kommit från sporten. De förstår inte att en fotbollsklubb inte är en investering vilken som helst, att fansens puls är lika hög vid nedflyttningsstreck som i guldstrid. För att inte tala om när några räknenissar försöker kastrera sporten.

I dag är alla elitlag sedan länge främlingslegioner med spelare och ledare som går till högstbjudande. Med ett och annat avgudat undantag – en Torbjörn, en Totti, en Gerrard – är supportrarna klubbens enda lojala kärna. När Liverpoolklacken stämmer upp i ”You'll never walk alone” sjunger de inte för det investmentbolag som just då råkar äga klubben. De sjunger för varandra.

Också den här gången misslyckades klubbägarna med att skapa sin företagscirkus. Nederlaget kommer att hålla tillbaka dem men bara för ett tag. Den verkliga fotbollen, den folkliga, den mångmiljonfotade, vackra sporten kommer dock att överleva varje sådant angrepp. Kanske till och med återfödas i en sundare form, befriad från de krafter som så länge parasiterat på den.

Missa inget från GP Kultur!

Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.