Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
1/1

Victoria Greve: Rädda lokaljournalistiken genom att lära av operan

På fredagen presenterade regeringen och januaripartierna ytterligare en halv miljard i mediestöd till lokaltidningar och gratistidningar i sviterna av coronakrisen. Victoria Greve konstaterar att den långsiktiga frågan hur tidningarna ska klara sig är långt ifrån löst – och pekar ut en tänkbar väg framåt.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

Att det extra mediestöd på 200 miljoner kronor som regeringen presenterade i början av april för att hjälpa de coronakrisdrabbade medierna var en droppe i havet, var bedömarna rörande överens om. Enligt Institutet för Mediestudier tappade journalistiken redan en halv miljard årligen i annonsintäkter före corona (DN Debatt 10/12/19). Pengar som i stället hamnar hos globala nätjättar som Facebook och Google. Under pandemin har tappet eskalerat ytterligare.

LÄS MER: Stödpaket till kulturinstitutioner har Stockholmsfokus

Paradoxen är tydlig: Samtidigt som efterfrågan från läsarna är rekordstor, nyhetsredaktionerna jobbar på högvarv och journalistiken är viktigare än någonsin för att förklara, granska och ställa makten till svars, så hotas dess hela existens.

När regeringen och stödpartierna i januariöverenskommelsen nu lägger till ytterligare 500 miljoner kronor i ett tillfälligt stöd välkomnas därför av branschorganisationen Tidningsutgivarna, TU, och Journalistförbundet.

Hur tidningarna ska klara sig på lång sikt med fallande annonsintäkter är däremot långt ifrån löst.

Svaret från mediehusen brukar stavas prenumerationer och plus-tjänster. Men Sverige är en relativt liten mediemarknad. Frågan är hur många tidningar en vanlig läsare är villig att betala för på en månatlig basis.

Att Dagens Nyheter (27/4) förra veckan nådde 200 000 digitala prenumeranter, samtidigt som de låst upp sin sajt under corona och ger bort journalistik gratis, väcker förmodligen blandade känslor hos de lokala tidningarna som ingår i Bonnier News. Scenariot med en rikstäckande tidning med vissa lokala editioner kan låta hårdraget – men är inte otänkbart.

Visst kan man som Emanuel Karlsten argumentera för att dagstidningarna tillhör en specifik historisk tidsperiod som egentligen inte är speciellt lång, och att den tiden nu börjar ta slut. I en omdebatterad text prövar han tanken på att någonting nytt och bättre kan spira ur den svedda jorden när otidsenliga och tungrodda tidningar som varit alldeles för beroende av annonsörer går under GP (20/4).

Det är en intressant tanke. Tyvärr tyder inte så mycket på att det skulle bli så. I USA har 1 800 tidningar lagt ned sen 2004, de allra flesta lokaltidningar. I deras ställe har vi fått en grasserande industri av alternativa medier och fake news – inte en återväxt av digital, lokal kvalitetsjournalistik.

Morgontidningar, precis som, säg, opera och spårvagnar, tillhör en svunnen tid.

Men även om morgontidningar, precis som, säg, opera och spårvagnar, tillhör en svunnen tid som uppkom under andra tekniska förutsättningar, ser vi ändå ett värde i att ha dem kvar i dag. Nicholas Lemann, journalist och tidigare dekan på Columbia Journalism School (min gamla lärare, för transparensens skull) skriver om det i New York Review of Books i artikeln "Can journalism be saved?" från februari (27/2). Där lyfter han idén att starta en fond för lokala nyheter som administreras på delstatlig nivå. Ett slags lokalt mediestöd, med andra ord.

Under Publicistklubben Västs debatt i måndags (4/5) om mediekrisen i coronans spår var medieforskaren Jonas Ohlsson inne på liknande tankebanor. Även kommunerna och regionerna borde ha ett intresse av att det finns stark lokal journalistik. I Oslo ger kommunen stöd till lokala gratistidningar. Någonting liknande finns inte i Sverige – och visst väcker det nya frågor om journalistiskt oberoende, men det kan vara värt att utforska vidare.