Det var 1989 och jag var på väg till Prag. Jag åkte tåg till Östberlin och där blev jag tvungen att vänta i några timmar på anslutningen.
Det var i början av det som kallades Glasnost och det ryktades om att hela östblocket skulle rasa samman, att muren skulle falla – men detta hade ännu inte hänt.
LÄS MER: Björn Werner - Rökförbudet gör Sverige tråkigare
Jag stod på utomhusperrongen och andades in en luft som var tjock av industriutsläpp. Det finns inte så många platser där luften verkligen luktar – men i Östberlin var det så.
Jag tände en cigarrett och just som jag gjort så upptäckte jag skylten. Rökning förbjuden, stod det.
Jaha, tänkte jag. Förbannade kommunism. Här står man och kan knappt andas för alla kolutsläpp – eller vad det nu är för skit jag står och andas in – och så får jag höra att rökning är förbjuden. Självklart. Det är så man gör. Regeringens obefintliga miljöskydd blir medborgarnas angelägenhet – det är de som måste ändra beteende medan industrierna spyr ut gifter precis som vanligt.
Väl framme i Prag fann jag att hotellet jag valt var fullbokat. Jag försökte muta receptionisten utan resultat men när hon såg min dollarsedel blev hon ändå en smula medlidsam och jag fick trots allt ett rum.
På morgnarna åt jag frukost på ett av staden mest kända kaféer. Det var högt i tak och elegant möblerat men det fanns en regel: ingen rökning före lunch. Jag åt frukost sent.
På den tiden var det kutym att man inte växlade pengar på banker eller växlingskontor. Man gjorde det på restauranger och barer och fick mer pengar än man kunde göra av med. Det var höst och knappt något solsken alls men det gjorde staden ännu vackrare. Jag gick fram och tillbaka längs Karlsbron, besökte det judiska museet och träffade en bekant till en av mina vänner som omedelbart talade om för mig att någon Glasnost skulle det inte bli i Tjeckoslovakien. Allt skulle förbli som det var.
Om detta var han övertygad.
Bara några veckor efter men hemkomst föll muren och allt förändrades.
Vid det laget hade antirök-kampanjen nått USA och under 90-talet förbjöds rökning på alla restauranger och senare även på uteserveringarna. Europa följde efter, på det sätt man alltid följer USA, oavsett om man vill erkänna det eller inte.
Men antirök-kampanjen började inte i USA. Det har sitt ursprung ur diktatoriska system i vilka medborgarna förväntades bära skulden för den orena luften – och för en hel del annat också.
Den fria världens värderingar kommer inte nödvändigtvis från den fria världen. Den kan ha importerats från en helt annan plats.
Där ingenting är fritt.
