De senaste veckorna har det debatterats om Navid Modiri gjorde rätt som bjöd in en ”Förintelseskeptiker” till samtal i sin podd. Min kritik är enkel: ju mer infekterat ett ämne är, desto viktigare att ha på fötterna. Om någon ifrågasätter vedertagna historiska fakta eller påstår att jorden är platt så måste man ge kunniga mothugg. Annars blir samtalet plattform för tankarna som förs fram.
Det var därför bekymmersamt att höra måndagens Studio Ett där Paulina Neuding från tidskriften Quilette och författaren Per Wirtén möttes för att diskutera den engelske journalisten Douglas Murrays bok "The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam".
Neuding höll fram boken som ”stor”, ”grundlig” och ”respekterad”. Ett viktigt bidrag till migrationsdebatten i Europa som alla som är någon i den läser och refererar till. Fick man intryck av. Fast den som har läst The Strange Death of Europe vet att saken är mer problematisk. Somliga tycker nog det är märkligt om en bok kallas för ”grundlig” men använder anekdotisk bevisföring från författarens besök hos Sverigedemokraterna – där det inte märktes ”ett tecken på rasism” – för att avfärda hur partiet utmålas i svenska medier.
Sverige i övrigt: Städerna i norr är fulla av människor klädda för ”Arabiens sandstormar”. Våldtar gör de också. Stora delar av Europa nämns inte eller så saknar Murray intresse för att förstå dem. Ändå är det till exempel i det så kallade Östeuropa som flyktingar, särskilt de muslimer som Murray är närmast besatt av, har framkallat en existentiell rädsla som vi behöver förstå och diskutera. För den driver europeisk politik – förutan den hade sannolikt inte försöken till rättvisare flyktingfördelning 2015 kraschat när de behövdes som bäst. Sådant dödar europeisk gemenskap.
Fast kanske är det inte så konstigt att Murray har problem att förstå andra delar av Europa – hans analys av England handlar exempelvis om påståendet att det är muslimernas fel att pubar stänger. Detta när han inte försvarar huliganerna i English Defence League eller tyska Pegida. Och Viktor Orbán är en bättre väktare av europeiska värderingar än George Soros.
Sådär håller det på – och tankarna kan knappast sägas vara överdrivet ”respekterade”. (se de hårda sågningarna i exempelvis The Guardian och New York Times).
Men det kan lyssnaren inte veta, för det visar sig att motdebattören inte har läst boken.
Det är mindre den utmärkte europakännaren Per Wirténs fel än Sveriges radios. Om någon ska ha muskler, pengar och nätverk nog att hitta en kritisk läsare av en kontroversiell bok så är det public service. Det är därför vi betalar dem. Inte för att agera plattform och reklampelare.
Man kan också fundera en stund på varför just Murray får sådant utrymme i SR. Om det finns en skribent som på ett respekterat, grundligt och kunnigt vis har fångat Europas problem så är det statsvetaren Ivan Krastev i boken "Efter Europa". Krastev, som besökte Stockholm i december, tar från ett kunnigt perspektiv upp EU:s sönderfall – men utan klickord om Europas självmord.
Kanske var det därför som Studio Ett missade honom?
