Två miljoner människor, nästan en tredjedel av Hongkongs befolkning, protesterade under söndagen på gatorna i de största demonstrationerna i stadens historia. Vad som oroat Hongkongborna är ett kontroversiellt lagförslag som skulle ha möjliggjort utlämning av brottsmisstänkta till Folkrepubliken Kinas politiskt kontrollerade domstolar. Genom lagförslaget skulle Peking enkelt kunna få demokratiaktivister, men även företagsledare, skickade till Kina genom fabricerade bevis. Dessutom skulle Hongkongs exekutiva ledare, Carrie Lam, och inte den lagstiftande församlingen, bestämma över enskilda fall.
Detta starka uttryck för folkviljan är anledningen till att Carrie Lam nu backar om förslaget. De flesta bedömare hade dock trott att lagen skulle ha forcerats igenom i den lagstiftande församlingen före sommaruppehållet i juli, och därmed förändra konstruktionen med ”ett land, två system” som skapades av Kinas dåvarande ledare Deng Xiaoping inför överlämnandet av den brittiska kolonin till kinesisk suveränitet 1997.
LÄS MER:Myndigheter i Hongkong stängda
Det är den inneboende spänningen i denna modell, som ursprungligen var tänkt att gälla till 2047, som hela konflikten handlar om. Folket i Hongkong, i synnerhet den yngre generationen, vill ha mer demokrati och mer autonomi än vad Hongkongs grundlag medger. Centralregeringen i Peking, under Kinas hårdföre ledare Xi Jinping vill öka säkerheten, det vill säga, kontrollen av den forna brittiska kolonin.
Protesterna handlar därför om självstyre och demokratisering, men också om en process av ”fastlandisering” av hela samhällsklimatet. Den akademiska friheten, självcensur, påtryckningar på massmedierna och påtvingad kinesisk patriotism har ökat rädslan under det senaste årtiondet.
Under demonstrationerna i förra veckan fick medborgarna, precis som ”paraplyrevolutionens” demokratiaktivister 2014, skydda sig med paraplyer sträckta mot himlen. Med order om att stoppa ”upploppen” har polisen återigen avfyrat tårgas och gummikulor.
För fem år sedan förlorade folket slaget om fullständig demokrati. Hongkongs parlament, den lagstiftande församlingen, är ännu inte demokratiskt vald. Peking bestämmer över nominering av kandidater till valet av exekutiv ledare. Därför lystrar Carrie Lam, liksom hennes orubblige företrädare C.Y. Leung, i första hand till centralmakten i Peking och inte till medborgarna.
När Xi Jinping, i sin dåvarande roll som vicepresident besökte Hongkong 2009, sa han att regionens juridiska institutioner ”måste lära sig att samarbeta med regeringen i Peking”. I november förra året uppmanade han Lam på besök i huvudstaden att arbeta för att säkerhetslagstiftning mot subversiv verksamhet skulle drivas igenom.
Lagen om utlämning var ett första steg på väg mot juridisk konvergens mellan Kina och Hongkong. Men de enorma protesterna idag, som till skillnad från 2014 samlar bredare grupper av Hongkongs befolkning, har åtminstone tillfälligt stoppat Pekings avsikter. Det är dock uppenbart att ungdomsgenerationen är starkt pådrivande. Den riktar sig mot ett styre förvaltat av känslokalla teknokrater med öronen mycket långt från marken.
Den akademiska friheten, självcensur, påtryckningar på massmedierna och påtvingad kinesisk patriotism har ökat rädslan under det senaste årtiondet.
Protesterna mot det verklighetsfrånvända styret i Hongkong påminner om Greta Thunbergs och hennes jämnårigas klimatkamp i väst mot en vuxenvärld oförmögen att greppa allvaret i situationen. Det finns en likhet i protesterna i öst och väst mot att de ”vuxna i rummet” inte är vuxna sina uppgifter, vare sig det gäller klimat eller demokratiska rättigheter. Därför kan de ungas revolt i öst och väst sägas vara en kamp mot de äldre generationernas skapelse av ett postpolitiskt tillstånd som länge kännetecknats av uppgivenhet.
Den regionala och internationella sprängkraften i striden för demokrati i Hongkong i dag är betydande. Kinas propagandamedier och Hongkongstyret hävdar att demonstranterna är manipulerade av ”utländska krafter” som till exempel USA och Taiwan. Det finns indikationer att Peking är missnöjt med Carrie Lam som har förlorat ansiktet efter sin reträtt, vilket slår tillbaka också på Xi Jinping. Frågan är hur relationen mellan centralregeringen och Hongkongstyret utvecklas under den kommande tiden.
Kommer Peking signalera att Carrie Lam måste bytas ut? Kommer Joshua Wong, den unge ledaren för paraplyrörelsen som under måndagen frigavs efter en fängelsedom, trappa upp demonstrationerna ytterligare?
I en tid av nyauktoritära krafter och uppgivna motröster i såväl öst som väst har den dramatiska utvecklingen på Hongkongs gator betydelse för demokratiutvecklingen i hela världen.
Johan Lagerkvist är professor i Kinas språk och kultur vid Stockholms universitet och höll i årets Segerstedtföreläsning.
