Det finns två vägar en kulturdebatt kan ta. I den bästa av världar uppstår en intressant och upplyftande debatt där teser möter antiteser. Efter att stridsdammet lagt sig föds en syntes. En ny, tredje position har skapats, samtalet har vuxit, normer förändrats. Det hör tyvärr till ovanligheterna. Oftare tar personlig prestige överhanden. Debatten urartar i regelrätta bråk där allt smutsigare knep och snåriga argument dras fram för att ”vinna”.
I den pågående debatten mellan mig och Göteborgs stadsteater är tendensen tydlig: det har börjat kantra mot det senare. Konflikten tog sin början efter en recension av Little shop of horrors av GP:s Mikaela Blomqvist. Efter publicering kontaktade Göteborgs stadsteaters VD, Björn Sandmark, mig och önskade att tidningen skulle sluta låta Blomqvist recensera Stadsteaterns pjäser. Teaterns konstnärlige ledare Pontus Stenshäll krokade i en debattartikel hos GP Kultur på med samma önskemål. Deras invändningar var och är två: 1) GP:s kritiker skulle ha personliga problem med den konstnärlige ledaren. 2) GP:s kritiker är inte kompetent nog att förstå Stadsteaterns scenkonst.
LÄS MER:"Du har fel Blomqvist"
Det ena är inte sant och inget som går att utläsa av någon av hennes texter. Det kan vi lämna därhän. Den andra frågan hade kunnat vara intressant om Stenshäll redan från början såg sin roll och betedde sig som den estetiskt granskade konstnär han faktiskt är. Det har inte hänt. Istället för att göra det har han i två debattinlägg på GP Kultur presenterat citat ur olika mer fördelaktiga recensioner och försökt göra sig själv till ett offer genom att undra varför han inte skulle få kritisera en kritiker. Som om han helt glömt bort att debatten inte handlade om det, utan om att han och Björn Sandmark på mycket lösa boliner försökt få Mikaela Blomqvist att helt sluta skriva kritik om deras uppsättningar.
LÄS MER:Stadsteaterns ensemblekonst har ersatts av kändisteater
Men förstår Stadsteaterns konstnärlige ledare ens vad debatten handlar om? Det är frågan. När Stenshäll ska förklara sitt tidigare agerande för SVT:s Kulturnyheterna (25/4) har Stadsteaterns påstötningar att stänga av en kritiker från deras föreställningar förvandlats till att de vill föra dialog: ”det var ett uttryck för ’hej kulturredaktionen, vi har ett problem här, kan vi diskutera det’”. Och grundproblemet har blivit ett annat. Det som skaver nu är att Blomqvist har fört fram sin kritik mot den bredare konstnärliga verksamheten i en recension. Det borde, menar Stenshäll, ha gjorts under artikeltypen ”debatt”, inte ”kritik”.
LÄS MER:Så lätt tystas inte en kritiker
Men kritikens famn är bred och djup och en kritikers uppdrag inte bara konsumentupplysarens. God kritik breddar perspektiven och lyfter blicken. Det gör Mikaela Blomqvist och det ska hon fortsätta med. Göteborgarna förtjänar en seriös och ärlig kritik av sin skattefinansierade stadsteater, om det behövs ingen ytterligare dialog. Och det "vi" Pontus Stenshäll pratar om finns överhuvudtaget inte. "Vi" har därför inte heller problem.
LÄS MER:Varför ska kritikern ha en särställning?
Men för att återvända till den goda debatten så finns här fortfarande en möjlighet att räta upp samtalet bort från allt mer förvirrande utspel. Pontus Stenshäll är nämligen självklart hjärtligt välkommen att för våra läsare tydligt presentera sin estetiska vision och konkret och sakligt redogöra för hur han så grundligt blivit missförstådd av sina kritiker.
För det handlar ju självklart inte om att G–P vill tysta en regissör, utan om att det tyvärr fortfarande är svårt att frigöra sig från känslan av att Stadsteatern vill tysta en kritiker.
