Men radikalt handarbete är egentligen inget nytt fenomen. Redan i början av 1900-talet broderade engelska suffragetter banderoller fyllda med slagord om kvinnors rätt till att rösta. Broderiet, en på den tiden typiskt "kvinnlig" aktivitet, var en naturlig del av kvinnors politiska aktivism.
Den andra vågens feminister på 1960-talet tyckte emellertid att traditionellt handarbete enbart förstärkte förlegade könsroller. Handarbetande medsystrar sågs som passiva slavar i en patriarkal struktur.
Germaine Greer, en av de mest inflytelserika feministerna i modern tid, skrev så sent som 1999 i boken "Kvinnan i sin helhet" att "det finns feminister som ser hemmet som en kreativ möjlighet, som bakar bröd och kakor, som stickar och syr (...) i en hopplös tro att någon kommer att värdera deras handarbete högre än maskinellt arbete."
Men ungefär samtidigt som Germaine Greers bok kom höjdes allt fler röster till handarbetets försvar. En av rösterna tillhörde Debbie Stoller, chefredaktör på den amerikanska feministiska tidsskriften Bust. Debbie Stoller skrev om vilken glädje handarbete skänkte henne och 2003 gav hon ut stickboken "Stitch 'n Bitch". I bokens kölvatten startades otaliga stickföreningar i USA och trenden har spridit sig över världen, som bekant också till Sverige.
Parallellt med stickningens uppsving har också intresset för att sy, brodera och virka ökat. En uppsjö av böcker på temat ges ut varje år, stickentusiaster bloggar om sina senaste garnfynd och broderat, virkat och stickat går att hitta i så väl konstgallerier som designbutiker och på catwalkar.
Handarbetet har kommit ut ur hemmets dolda vrår, det har fått mer status, och det är numera accepterat att kalla sig feminist och samtidigt ha valkar på händerna efter ihärdig handarbetande.
En konstnär som passar in på ovanstående beskrivning är Malmöbaserade Ulrika Erdes. För henne är broderiet en feministisk aktion och under arbetsnamnet "Offentligt broderi" broderar hon olika korsstygnsmotiv på buss- och tågsäten.
- Det textila hantverket är något som traditionellt sett har förknippats med kvinnor, kvinnlighet och den privata sfären. När jag lyfter ut den kvinnliga sysslan i en manligt kodad offentlighet så snurrar det lite i huvudet på en, förklarar Ulrika Erdes.
Förutom det feministiska budskapet hoppas Ulrika Erdes att hennes korsstygnsbroderier ska väcka leenden och positiva känslor.
- Det är mitt sätt att visa respekt för den offentliga miljön och offentligheten. Jag tycker att det är viktigt att vi alla tar ansvar för vårt gemensamma vardagsrum, säger Ulrika Erdes som har lagt ut korsstygnsmönster på sin hemsida och som skickar gratis broderi-kit till alla som vill ha.
Några dagar efter att jag har intervjuat Ulrika Erdes kommer ett litet kuvert på posten med mitt namn skrivit i snirkliga rosa bokstäver. Inuti hittar jag en hemmagjort broderi-kit. En nål, lila och turkost broderigarn, en lapp där det står "glöm inte ta med sax!" på. Och så en liten instruktionsbok - "märkbok för offentligheten" står det på utsidan.
Instruktionerna är tydliga. "Tänk på var och hur du sätter dig. Enklast för högerhänta är att brodera på stolsitsen vid det högra benet. Se till at ha gott om tid första gångerna. För att fästa: Stick upp nålen några centimeter från sista stygnet. Dra i tråden så att den spänns och klipp av den nära underlaget. Trådändan kommer nu att smita tillbaka in i dynan. Skicka gärna en bild på resultatet."
På följande sidor finns lättare korsstygnsmönster. "Hej", hjärtan, fåglar och "kram". Radikalt handarbete handlar som sagt till stor del om att sprida glädje. I detta fall en broderad feministisk sådan.
En annan form av radikalt handarbete är stickgraffiti. Handarbetsmetoden har sina rötter i Houston, USA, där gruppen Knitta sedan 2005 lämnat sina "tags" på lyktstolpar, dörrhandtag, statyer och murar.
Inspirerad av just Knitta verkar pseudonymen "Strumpstickan" i Göteborg. Liksom Ulrika Erdes använder "Strumpstickan" det offentligt placerade handarbetet som ett verktyg för att såväl sprida glädje som att uttrycka politiska åsikter.
- Det är skönt att inte låsa sig fast i någon "ism" som feminism eller någon annan nisch som att vara "radikal". Jag vill ha den konstnärliga friheten att göra vad jag får lust med, men visst är jag feminist ändå, förklarar "Strumpstickan".
Hon har bland annat stickat en röd lapp med kvinnosymbolen på och satt upp den på en stolpe utanför en porrbutik på Backaplan. En annan "tag" har hon lämnat på Eketrägatan där en kängurustaty har fått en halsduk i rastafärgerna.
- Som en varm omtanke och med ett budskap om att vi alla kan vara en frusen känguru ibland. Jag vill värna om miljön och visa på att mjuka och färgglada miljöer är trevligare än hård kall grå betong, säger "Strumpstickan".
