Plågsamt samtida om sex

Med sin roman För att de ville det vill Kajsa Sundin undersöka frågor kring makt, begär och sorg genom sadomasochismen. Mikaela Blomqvist undrar varför samtiden måste vara så tråkig.

ANNONS
|

Relationer är komplicerade på många sätt. Ändå framstår de frågor som den samtida svenska romanen ställer kring dem ofta som helt överflödiga. I poeten Kajsa Sundins första roman För att de ville det möter vi tre personer som väljer att göra det svårt för sig.

Den finska dramatikern Isabella, dansläraren Rodrigo och den svenska terapeuten Tess lär känna varandra på en salsaklubb i Kairo. Tess är nyutexaminerad från psykologprogrammet och arbetar som vårdslös chatt- och Skypeterapeut på distans, inriktad på sexualitet och relationer. Sedan hennes pojkvän Omar, för vars skull hon flyttade till Egypten, plötsligt har dött befinner hon sig i kris. I Sverige finns inte mycket att återvända till mer än en vuxen dotter som har lämnat Stockholm och Tess för en äldre man i Mora.

ANNONS

LÄS MER:Träffsäker radio om videobloggande tonårstjej

Isabella å andra sidan är utled på sin egen framgång och saknar inspiration. Tack vare ett generöst stipendium har hon kunnat åka till Kairo för att skriva en ny pjäs. Rodrigo slutligen är mer diffust rotlös. Om honom får vi veta att han befinner sig i Kairo för att cykla. När Tess träffar Isabella och Rodrigo har de två redan inlett en sadomasochistisk relation. De långt drivna gränserna för vad som är gångbart fysiskt är klart uttalade, när det kommer till känslor verkar däremot mycket osagt. Tess närmar sig paret för att fråga ut dem, till hälften oombedd terapeut, till hälften turist. De tre dansar runt, med och kring varandra.

Kajsa Sundin.
Kajsa Sundin. Bild: Ylva Sundgren

Triangeldrama utan konflikter

Men trots att Tess snart stiger in som tredje part i Isabellas och Rodrigos relation tvekar jag att kalla För att de ville det för ett triangeldrama. Här saknas nämligen i stort konflikter. Liksom Sundins diktverk boken Definition från 2007 och det multimediala verket Vår plats från 2016, är För att de ville det snarast att likna vid ett slags undersökning.

Romanfigurerna möts omväxlande på caféer och i sina sovrum för att idissla ett antal frågor, i samtal med varandra eller ensamma i tankarna. Är det fel av Rodrigo att som man tycka om att slå Isabella, trots att hon vill det? Gör Isabellas dragning mot underkastelse henne till en sämre feminist? Eller är den frivilliga maktlösheten tvärtom ett sätt att utöva motstånd? Kan masochism hjälpa Tess ur den paralyserande sorg hon lever i efter Omars död? Så håller Tess, Rodrigo och Isabella på och teoretiserar sin relation mer än de lever den. Helt i onödan egentligen, för svaret finns ju redan i romanens titel: Om man vill så varsågod, och om man inte vill så går det utmärkt att låta bli.

ANNONS

LÄS MER:Christine Falkenlands nya är mörk och tonsäker

För att de ville det är en bok som är hyfsat ren från konkreta tidsmarkörer och ändå är dess idéinnehåll plågsamt samtida. Ibland blir det oavsiktligt parodiskt, som när Rodrigo har en utläggning kring sin identitet och hur svårt det är för honom att samtidigt identifiera sig som både cyklist och salsalärare. Fjärran är markis de Sade och Georges Bataille. 2018 verkar till och med de vilt utlevande ha otroligt tråkigt.

ROMAN

Kajsa Sundin

För att de ville det

Natur och kultur

ANNONS