Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

"Jättepirrigt" Gabriela Pichler ser fram emot att få öppna filmfestivalen med nya dramakomedin Amatörer. Bild: Anna Svanberg

Pichlers komedi öppnar filmfestivalen

Gabriela Pichler gjorde succé med långfilmsdebuten Äta sova dö. Nu är hon tillbaka med komedin Amatörer.
–Titeln är en hyllning till alla amatörer, filmare och andra, som går emot konventionerna. Ibland behövs det, säger hon.

En något trött regissör blinkar lite sömnigt över kaffekoppen, under sin stora svarta mössa, när vi ses på ett centralt fik. Hon urskuldar sig med att hon jobbat hårt in i det sista med nya filmen Amatörer och "dygnat en hel del". Dramakomedin, i regi av Gabriela Pichler med manus av henne och Jonas Hassen Khemiri, öppnar 26 januari Göteborgs filmfestival.

– Det känns jättepirrigt, och faktiskt bara så jäkla roligt, säger regissören.

– Nästan alla i teamet är från Göteborg och mindre orter i Västsverige. Att få ha premiär här och fira med dem känns värdigt hela den processen som vi haft.

Att öppningsfilmen dessutom streamas till drygt trettio biografer på små orter i regionen gör inte saken sämre.

– Jag tycker att så många som möjligt ska ta chansen att se den.

Kommunfilm

Efter framgången med långfilmsdebuten Äta sova dö som prisades som bästa film, för manus, regi och bästa kvinnliga huvudrollsinnehavare på Guldbaggegalan 2013 hade Gabriela Pichler behov av att göra något annat och hämta ny inspiration. På Backa teater satte hon, i samarbete med America Vera Zavala och Rasmus Lindgren, upp sin första pjäs: Rött kort, om och med den papperslöse 11-årige pojken Leo. I samma veva fick hon också ett mejl från författaren Jonas Hassen Khemiri, hyllad för romaner som Ett öga rött, Montecore – en unik tiger och Allt jag inte minns. Han föreslog att de skulle göra film av hans pjäs Invasion! De träffades, spånade vidare och samarbetet utvecklades till komedin Amatörer.

– Både jag och Jonas är intresserade av bilden av ett samhälle och vem som tillåts bestämma den. Vi snöade in på begreppet Kommunfilm. På liknande sätt som en kommunslogan fast med rörlig bild är den tänkt locka människor att komma och bo på en liten ort. Ofta handlar det om att marknadsföra och sälja in stället till en yttre publik – i motsats till att handla om människorna som redan bor där, säger Gabriela Pichler.

Varför blev det just en komedi?

– Det känns som att humorn kommer nästan automatiskt vad jag än tar mig för. Att skratta åt sig själv är ju också bästa sättet att inte ta sig själv på för stort allvar. Jag tror att man når fler människor, och kan få dem att faktiskt vilja lyssna på vad man har att säga, med humorns hjälp.

Gabriela Pichler strävar efter att hellre nyansera människorna i sina filmer än att hamra in budskap. Liksom tidigare arbetar hon i hög utsträckning med amatörer, lägger stor vikt vid rollsättning och miljöer och har frångått den traditionella mallen för manusskrivande. Det gjorde hon redan i sin examensfilm Skrapsår. Nu har hon utvecklat metoden ytterligare.

– Jag anpassas och inspireras av de amatörer jag jobbar med och skriver vissa roller specifikt för dem. Har de en intressant familjemedlem eller två så tar jag gärna in dem också, säger Gabriela Pichler vars egen mamma Ruzica Pichler med rötter i Bosnien hade en roll i Äta sova dö.

Komedin skildrar ett slags mikrokosmos men knyter ändå an till filmfestivalens tema nationalism.

– Ja, vi skildrar det lilla för att kunna berätta om det stora, säger Gabriela Pichler.

Filmen Amatörer diskuterar makten över bilden och vem som har tolkningsföreträde.

Hur ser du själv på din egen makt, som filmskapare?

– Ja, filmen handlar också om det: om klassresan som jag själv har gjort. Jag har inte alltid haft makten att berätta, och kan känna igen mig i filmens huvudpersoner Aida och Dana. Om du sedan får den makten, vad gör det då med dig?

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.