Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

1/4

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Peter Dahl charmade massorna med uppstudsig konst

GP:s konstkritiker Sara Arvidsson minns konstnären Peter Dahl, som blev 85 år gammal: "Han levde med foten i en fantasivärld".

Under mina gymnasieår på estetisk linje på 90-talet var det ett namn som mer än något annat uppmärksammades av lärarna. Det var Peter Dahl. Jag minns att jag försökte måla på ett liknande sätt, inte för att jag ville imponera på lärarna utan för att också jag hade förförts av hans konst.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag beundrade hans oljemåleri för dess glöd och jag var också förtjust i hans vilja att häckla konventioner. Men jag lyckades aldrig fånga energin som fanns i Dahls konst; mina bilder såg ut som amputerade imitationer. Dahls måleri utmärktes, mer än många andra konstnärers, av ett extremt spel mellan lätthet och precision.

LÄS MER: Konstnären Peter Dahl är död

Nu har Peter Dahl gått ur tiden. Det är en stor förlust. För i Sverige finns det få konstnärer som på ett liknande sätt har kunnat charma massorna och samtidigt skapat uppstudsig konst. Att få ett konstverk beslagtaget av polisen är må hända enerverande när det inträffar, men i efterhand kan det bildas en kult kring arbetet som gör det oförglömligt.

Just detta hände Dahl när han 1970 medverkade i utställningen ”Skräck” på Göteborgs konsthall. I serien ”Drömmar i soffhörnet” ingick målningen ”Liberalismens genombrott i Sverige” (även kallad ”Sibyllatavlan”) och det var detta verk som ansågs anstötligt.

Än idag kan man förstå att denna bild av en kronprydd dam, prinsessan Sibylla, som håller upp sin kjol för att blotta sitt underliv för en kostymklädd herre ur vars byxor det sticker fram en erigerad penis, kan vara chockerande och vulgär. Bakom förgrundsgestalterna syns ett hånglande par som skamlöst hänger sig åt varandra. En orgie eller ett swingerparty ser ut att ha invaderat slottet.

Motivet för tankarna till de vanhelgande texterna som spreds av engelska punkband under den senare delen av 70-talet. Sex Pistols låt ”God Save the Queen” blev såväl älskad som hatad 1977, detsamma kan sägas om Peter Dahls verk som ställdes ut sju år tidigare.

Som så många andra konstnärer levde Dahl med ena foten i en fantasivärld.

Målningen lämnades dock tillbaka ett halvår efter att den hade beslagtagits. Nu är ”Sibyllatavlan” en milstolpe i svensk konsthistoria och den utgör ett viktigt tidsdokument på de antiauktoritära strömningar som började växa fram under 60-talet.

Under 80-talet ställde Dahl ut sina tolkningar av Bellman i form av litografiserien ”Fredmans epistlar”. Han fick sitt folkliga genombrott. Dessa bilder innehåller supande och sedeslöshet, men de framstod inte som så provocerande som hans hittills kändaste verk, kanske för att de syftade på en förgången tid. I dem syns också en ny uttrycksmässig frihet med en uppdriven rytm och upplösta partier.

Som så många andra konstnärer levde Dahl med ena foten i en fantasivärld. I hans fall fick den namnet ”Caribanien”. Denna värld fanns inte enbart i konstnärens huvud utan även i hans hem – ett modellandskap med tennsoldater och tågbanor.

I detta imaginära universum hämtade Dahl inspiration till sin konst. Historien om Caribanien är rörande och det finns många kreativa människor med liknande erfarenheter.

Kanske är det nödvändigt att känna någon form av förlust i den reella världen för att överhuvudtaget kunna övertyga med sin konst. Den alternativa skapelsen blir således starkare, det är mer än ett substitut.

Peter Dahl är representerad i många konstsamlingar, han var professor i måleri på Konsthögskolan i Stockholm på 70-talet och har tilldelats den kungliga medaljen ”Illis quorum”.

Men trots dessa högtidliga bedrifter, är det den kompromisslösa konstnären som uppfann och levde i Caribanien jag framförallt kommer att lägga på minnet.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.