De har blivit en del av stadsbilden, obemärkt vandrar de runt med diskreta kassar och gläntar på papperskorgarna. Det är pensionärer som letar burkar för att dryga ut sin magra budget. Jag började notera dem för något decennium sedan och de har bara blivit fler. Det är uppenbart att de skäms, det finns få saker som är så stigmatiserade som denna typ av nödlösningar, men de gör det ändå. För att de måste.
I Anette Holmqvist och Joel Arvidssons GP-reportage om det nya Fattig-Sverige nämner pensionären AnnSofi Pettersson detta, apropå att det blir så svårt att få ihop julen i år. Utgifterna har blivit så höga och inflationen har redan ätit upp den pensionshöjning som Vänsterpartiet nästan välte regeringen för, om ni minns, för något år sedan. ”På stan har hon noterat att många kvinnliga pensionärer börjat samla pantburkar det senaste halvåret. ’Jag ligger inte sämst till. Det finns de som är mycket fattigare än jag” säger hon.
Det är ingen slump att det är kvinnor hon nämner, för det är de som får lägst pension. Den totala pensionen är 31 procent lägre än mäns, enligt Pensionsmyndigheten. Lönegapet är som bekant lägre, men att kvinnor tar ut majoriteten av VAB, föräldraledighet och i högre grad arbetar deltid för att ta hand om barn och vårda anhöriga i hemmet drar ner pensionen rejält.
Det är uppenbart att de skäms, det finns få saker som är så stigmatiserade som denna typ av nödlösningar, men de gör det ändå. För att de måste.
Detta leder till att de blir beroende av anhöriga som kan hjälpa till när det kniper. De som saknar kontakt med sådana, vad ska de göra? Tv-reklamerna för pensionsförsäkring med golfande, resande och skrattande 65-plussare känns som ett ironiskt skämt med tanke på hur verkligheten ser ut för så många. Där marginalerna är så små att en fika på stan inte ens är att tänka på.
Det är inte utan att man börjar tänka på den feministiska kampanjen ”Wages for housework”, som lanserades i Italien på 1970-talet. Idén sätter nämligen fingret på hur kvinnor i heterosexuella relationer offrar sitt arbete och sin egen inkomst för att underlätta för sina mäns heltidsarbetande. Det gör att de kvinnliga fattigpensionärerna blir många fler än de manliga. Det är helt enkelt matematik.
Hur många äldre kvinnor finns det inte som lever kvar i relationer där de inte har det bra, av rädsla för att tvingas bli en av de där pantburksletarna som ensamstående? Vi tänker ofta att vi har nått någon slags höjdpunkt vad gäller jämställdhet och individuell frihet, men det där är bara en fantasi, vi har långt kvar till kvinnors generella villkor och möjligheter till livskvalitet blir lika hög som männens.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Pensionären AnnSofi har ställt in julen
LÄS MER:Ensamstående Sanna måste välja bort frisör och dejter
LÄS MER:Inflationen tvingar nya grupper att söka hjälp
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
