Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Pål Svenssons "Infinite eight" på väg till USA

Med sin senaste stenskulptur tar Pål Svensson ytterligare ett kliv in på den amerikanska kulturscenen. "Infinite eight" är snart redo att skeppas över havet till ett konstmuseum i Auburn, Alabama.

Pål Svensson tröttnar aldrig på sten. Eller på att tänka på former. Svensson, vars verk finns spridda över världen, över Sverige och i Göteborg, är snart färdig med sin nya skulptur, efter ett års arbete. "Infinite eight" blir ännu ett verk som placeras i USA, där han sedan tidigare finns representerad bland annat i Chicago, New York, Long Island, Rhode Island, Wyoming och Dallas.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

LÄS MER: Göteborgskonstnär erövrar Chicago

–Det är ofta så det fungerar, om det väl öppnar sig och det går bra på ett ställe, då innebär det ofta att man får utföra nya idéer, säger han.

18 ton blir fyra

Vi träffas en vinterdag som har löften om vår i luften. Ateljén i Eriksberg är hans arbetsplats sedan 25 år. Här är högt i tak, här finns gott om spår av tidigare projekt, och flera mindre modeller av "Infinite eight". På en bänk ligger de åtta olika slipstegen som just nu betas av, den ena slipytan efter den andra. När vi kliver in i lokalerna har Pål Svenssons assistent, stenhuggaren David Knutsson, fullt upp att polera konstverket med vattenkyld vinkelslip. Ett blött jobb, David är täckt i galon från topp till tå.

LÄS MER: Pål Svenssons lysande altare i återinvigd kyrka

I mitten av mars ska allt vara klart. Då har det som från början var ett 18 ton tungt, 230 centimeter långt och rektangulärt block av diabas blivit en fyra ton tung, slingrande, vriden skulptur i formen av en åtta.

Man kan berätta om arbetsprocessen på flera sätt. Ett är konkret: Pål Svensson börjar med en lerskiss hemma. Går igenom formen. Längs med vägen har fyra mindre modeller tillverkats i sten, för att testa. Modeller som också scannats, vilket hjälpt till att göra arbetet så precist som möjligt.

– När man har gjort flera modeller får man en stark känsla för hur formen ska komma fram ur stenen, säger David Knutsson.

Diabasen köps i Göingetrakten, sten som sedan formas med en vajersåg hos norska stenfirman Johansens monumenthuggeri i gränstrakterna mot Bohuslän.

– Det är en otroligt bra början för oss, även om det är långt ifrån klart när de gjort sitt, säger Pål Svensson.

Efter maskinsågningen tar David Knutsson över, ger sig i kast med stenen, formar med hjälp av vinkelslip, diamantsåg, slägga och mejsel. Därefter fortsätter arbetet med de ytor som vrider sig, vilket i sig kräver stora mått av hantverksskicklighet. Att Pål Svensson inte arbetar med stenhuggningen själv längre kräver ett nära samarbete mellan honom och David Knutsson, nu har de jobbat drygt fyra år tillsammans.

– Jag kan inte stå här själv längre hela tiden, det tar för mycket på krafterna. Det känns skönt att ha någon som fattar det här jobbet, säger Pål.

Idéer som hänger ihop

Ett annat sätt är att beskriva hur verket föds, är att följa Pål Svenssons osynliga tankekarta. Inget av det han gör är isolerat från tidigare arbeten, allt hänger samman på ett eller annat sätt, idéarbetet, andra uppdrag, personer han mött, tankar som uppstått. Den här gången blev han inspirerad att skapa ett så kallat möbiusband i sten.

– En slinga i formen av en evighetsåtta, en sådan vi ser i Konsum-symbolen, eller återvinningssymbolen. Det är en sådan slinga som, om en myra går två varv, så kommer den att komma tillbaka till startpunkten. Den består alltså av en enda yta och är ett matematiskt fenomen, säger han och berättar vidare om idén, som också har koppling till en vriden glasskulptur han tidigare gjort till Judiska församlingen, som senare också gjordes i sten.

När vi nu betraktar det snart färdiga verket, är det inte att ta miste på att Pål Svensson är nöjd.

– Ett lyckat konstverk är något man inte vill ändra på något vis. Så jäkla fint.

Du har ju varit verksam länge nu. Hur känns det att se dina gamla verk igen?

– Förutom ett fåtal missöden, måste jag säga att jag står för allt jag gjort. Många verk tycker jag fortfarande är väldigt bra.

– Jag tycker verkligen att det är roligt när det man gjort uppskattas och används av folk. Och det får man ju med sten. Man kan sitta, ligga, äta pizza, luta sig, leka.

Nu väntar installation och invigning på plats i Alabama. Är du sugen på att utvecklas ännu mer mot marknaden i USA om du får chansen?

– Ja, för guds skull, det är helt andra premisser där. Här hemma är det så många inblandade i beslutsprocessen och det känns att här är det fler begränsningar. Samtidigt, det måste jag säga, har vi ett fantastiskt kulturliv i Sverige med stort intresse för offentlig konst.

Fakta

Pål Svensson, stenkonstnär

Bor: i Göteborg med ateljé på Eriksberg.

Aktuell: Med "Infinite eight", Jule Collins Smith Museum of fine art, Auburn, Alabama, 2019.

Offentliga verk i urval:

"Tre fossiler", grå bohusgranit, 1992, Fisketorget i Karlshamn.

"Sommarbrunn – Vinterlykta", granit och gnejs, 1994, Stortorget Ängelholm.

"Nätverk", rostfritt stål och brons, grindar till entrén till Göteborgs konstmuseum.

"Black sun and Silver moon", rostfritt stål och (svart) järn, 2000, Farum Arena i Danmark.

"Fiolen min", röd bohusgranit, torget Orsa, 2015.

"Utblick & insikt", konstnärligt verk Posthusplatsen, Malmö stad, 2016.

Offentligt skulpturprojekt, Chicago, 2017.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.