Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

På spaning efter den tid som grytt

Litteratur: Kulturbloggarna kan bryta upp kulturvärldens konsensus och släppa in nya röster och nya sätt att skriva. Karin Widegård går på upptäcktsfärd bland litterära bloggar och tror inte på fenomenets snara död.
Vad vill jag som litteraturintresserad ha ut av nätet? Jo, jag vill ha tips om länkar till recensionssajter, arkiv och tidskrifter, där de intressanta artiklarna finns och där diskussionerna förs.
Skvaller och sluggertexer där folk bara dissar varandra kan jag klara mig utan.
Kort sagt vill jag ha ett fyrverkeri av vägvisare som spretar åt alla håll, en karta att vika av efter.
De litterära bloggarna kan hjälpa till med detta. Men det är inte helt säkert att texterna där är den tyngsta och mest stimulerande biten.
Göran Greider skriver på ledarsidan i Dala-Demokraten om varför han inte har en blogg. "Bloggar ska startas av dem som inte sitter på tidningar." Han menar att de som har fasta platser i pressen redan har sidor att breda ut sig på. Hmm. Det kan ligga något i det. Men Helle Klein på Aftonbladet verkar inte ha samma dubier utan bloggar glatt på.
Ibland är bloggen en utökning av ett forum som redan existerar, ibland öppnas ett nytt rum - ett outnyttjat "mellanrum"där man kan skriva annat och annorlunda.
Författaren Eva Ström har en avslappnad men seriös blogg som jag gillar, http://evastrom.blogg.se. Där hon funderat över begreppet språkmaterialism, gjort noteringar om Samuel Beckett och sin läsning av författarkollegor.
Danska kultursajten afsnit P.dk kan bli en klar favorit. Här finns förutom en kollektiv blogg tips om gränsöverskridande litteratur- och konstevenemang i Köpenhamn. Som den stundande poesifestivalen nu i maj. Via otaliga spännande länkar hittar jag plötsligt en översättning av Anna Hallbergs läsning av Lars Mikael Raattamaas dikt "Al-Jazeera".
Vem sjutton är norska Mette Karlsvik som fick Tarjei Vesaas debutantpris 2005? Ja, det är just sådant man inte vet när man sitter i Sverige och har synnerligen dålig kontakt med grannländernas litteratur via pappersboken och tryckta tidskrifter. Här ger Olaug Nilssens Eit eige rom med utsikt svar. En aktiv och rolig blogg, som ställer kreativa frågor av typen "Vad är det mest filosofiska redskapet, lyftkranen eller grävskopan?"
En användbar och informationsrik norsk sajt, för lyrikälskare, är www.nypoesi.net.
Bloggen lotten.www.se inmutar ett utvidgat kulturfält med sin vassa rubrik "en golgatavandring på legobitar". Härifrån kan man också
beställa en t-shirt med devisen: "Allt du säger kan bloggas mot dig."
Det kan bli något självbelåtet och distanslöst över bloggandet. Jag, jag och jag. En del tycks tro att minsta detalj i deras CV och vad de gjorde i lördags är oerhört intressant. Kräver jag orimlig självcensur när censuren - eller refusen - är borta ur bilden? Bloggar kan komma att innebära en avsevärd demokrativinst. Men de gynnar också den narcissistiska människotypen som står högt i kurs nu.
Mediets snabbhet och tillsynes obegränsade möjligheter triggar av något hos skribenterna. Privat och offentligt mixas på ett sätt vars konsekvenser inte är helt överblickbara.
Bodil Malmsten, som varit en flitig bloggare, har - åtminstone för ett tag - stängt för kommentarer. Kanske önskar hon konsolidera sitt revir. I samband med att hon i mars ströp möjligheten till interaktivitet poängterade hon att hemsidan faktiskt är hennes virtuella hem. Och att de som besöker den är just - besökare.
Kanske kan bloggarna bryta upp den konsensus som oundvikligt smyger sig på i kultursfären. Tvärtemot vad Göran Greider tycker är det antagligen både bra och nödvändigt att skribenter med egna tidningsspalter och fria bloggaktivister möts, så att inte webben blir ett sekunda forum för opublicerade. Det finns heller ingen anledning att tro att inte ytterligare öppningar och maktförskjutningar är på gång inom medievärlden.
Fanzinen är exempel på fräcka uppstickare i tidskriftsbranschen som strävar bort från mainstream. Men distributionen av tryckt text har varit ett gigantiskt problem. I och med hemsidor och bloggande verkar det delvis löst. Papperstidningarna måste nu på något sätt göra en poäng av sitt geografiska och tidsmässiga avstånd till läsaren.
Men det interaktiva snacket kan i större doser bli tröttande. På bloggarna gäller inte oväntat att man får svar som man ropar.
Författaren och litteraturkritikern Malte Perssons blogg Errata är en föredömlig och intellektuell blogg som håller stilen och lockar många att kasta sig in i korselden. Mer av diskussioner, mindre av privatliv där. Det bästa med Errata är dock det ambitiösa länkbiblioteket, som lotsar fram till en mängd matnyttiga adresser.
Till exempel recensionssajten The Complete Review, som leder vidare till The Literary Saloon. Glöm bara inte att det är ett subjektivt urval! Varken Siri Hustvedt eller Paul Auster återfinns i det alfabetiska författarregistret.
Det är inte överdrivet lätt att hitta bra författardagböcker på nätet. Författare (etablerade) har ju redan en form för sitt skrivande och nöjer sig kanske med det. Bloggar som tunga litteratursajter, som utgör alternativ till böckerna, har nog inte slagit igenom i Sverige.
Un lapin courageux är dock en oförutsägbar och charmtaggig blogg, som Monika Fagerholm står för. Författaren till Diva och Den amerikanska flickan och krönikör på denna sida.
26 mars läser jag i Helsingborgs Dagblad att trendexperter anser att bloggandet redan är ute. Vad de nu menar med det. Antagligen att den första vågen av ohämmat bloggande kan ha ebbat ut. Då man är så gränslöst förtjust över fenomenet, även om man inte har något att säga.
20-årige Eyvind Dyer har en blogg där han mycket underhållande skildrar ett bokhandelsbiträdes vedermödor. Är det okej att en Bonnierroman kammar hem Augustpriset - igen? Och varför hittar kunderna inte Markis de Sade i affären?
Peter Englund kallar sin blogg nätdagbok, en korrekt benämning. Men eftersom han är en traditionell skribent ser det nästan konstigt ut att han tvättat bort ett konventionellt "att" i kommer att. "Här kommer jag skriva när jag har tid och lust." En klassisk dagbok à la Montaigne, där privata upplevelser lyfts till allmängiltiga och filosofiska reflektioner. Detta är faktiskt en LÄSsajt.
Bloggar är dagböcker skapade för publicering. Men hur skulle nu döda författare ha sett på saken? Sylvia Plath, skulle hon ha bloggat om hon fått chansen? Virgina Woolf hade säkert velat. Vad kunde hänt om interaktiva debatter uppstått kring Ett eget rum? Skriften där hon med bitande ironi analyserar osynliggörandet av kvinnor i den akademiska världen.
Linda Skugge svarar på bloggportalen.se om huruvida det finns gränser för det privata.
"Ja det finns en gräns. / - - - /Gränsen tänjs, men åt andra hållet, dvs att jag blir mindre och mindre privat. Jag får skärpa mig för att verkligen fulblogga. För fulblogga måste man göra annars kan man lika gärna lägga av. "
Jaha. Då ska bloggar skrivas bortom sedvanligt publicistiskt vett och etikett. Och den som sig i bloggen ger får bloggen tåla.
Jag hoppas innerligt att Klara Bengtsson, en av redaktörerna för Göteborgsbaserade tidskriften Fantasin, snart tar upp Betty boomboom igen, en "blogg om frihet och litteratur".
Även om bloggen förefaller gränslös är den ingen garanti mot ny kanonbildning och hierarkier. Inre kretsar sluts även kring bloggandet. Det handlar ju inte bara om att rapa ur sig en kommentar, utan även om att bli beaktad.
En intressant fråga är hur bloggspråket kommer att återverka på språket i tidningar och böcker. Håller det på att skapa nya stilideal? Vem blir först att utveckla möjligheten att bryta upp den konventionella textens klaustrofobiska bindning till kronologi och långa haranger och skriva en ny sorts romaner på nätet?
Men något är på gång. Pseudonymen Riverbend blev nyligen nominerad till Samuel Johnson-priset för sin bloggdagbok från Bagdad (se Gränslöst 18/4). Och The Lulu Blooker Prize är ett nyinstiftat pris som är öppet för engelskspråkiga bloggar från hela världen.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.