Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Osentimentalt om en sågverksarbeterska

I Vibeke Olssons sjätte roman om Bricken blickar berättaren bakåt. Johan Werkmäster läser en initierad roman om en socialistisk kvinnas strävanden för 100 år sen.

ROMAN

Vibeke Olsson

Som ett träd i skogen

Libris

Sommaren 1918 – i slutskedet av det världskrig som satt Europa i brand – fyller Bricken Eskilsson 50 år. Hon är änka, för andra gången i sitt liv, och två söner har hon dessutom mist. Men de barn och barnbarn hon lyckligtvis har kvar samlas i hennes enkla hem i Svartvik, strax söder om Sundsvall, för att fira bemärkelsedagen. För en stund, ett kort försvinnande ögonblick i evigheten, är allt frid och fröjd. Men snart ska spanska sjukan drabba trakten och vrida framtiden åt ett oväntat och oönskat håll.

Sjätte romanen om Bricken

Som ett träd i skogen är Vibeke Olssons sjätte roman om den gudfruktiga, strävsamma sågverksarbeterskan Brickens öden och äventyr. Hon har blivit så pass gammal att det är dags att blicka tillbaka och minnas såväl livets jublande höjdpunkter som dess bottenlösa tragedier. Tyvärr fungerar alla hågkomsterna mestadels som bromsklossar. Berättelsen lunkar framåt i maklig takt och blir stundtals nästan stillastående när vissa fraser och tankegångar återupprepas på ett retoriskt sätt som om baptistpastorn Vibeke Olsson tagit kommandot över författaren. Bitvis blir det mer predikan än litteratur.

Å andra sidan, om man i hetsighetens och stressens tidevarv förmår ge sig till tåls, upptäcker man här en initierad och ganska engagerande berättelse om en troende, socialistisk kvinnas strävanden efter en hygglig tillvaro i en norrländsk bygd för precis hundra år sedan. Det är mer intressant än det möjligtvis låter, inte direkt spännande men bildande, ett tillfälle att få sträcka ut tungan och känna smaken av en annan människas liv.

Vibeke Olssons språk är precist, aldrig sentimentalt och sällan särskilt känsloladdat. Känslorna dväljs istället i den underliggande berättelsen. Så småningom kommer de upp till ytan – tvetydiga, uppfordrande, ofta värmande, ibland en aning irriterande. Men alltid berörande, på ett eller annat sätt.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.