Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Personen på bilden har inget med texten att göra. Bild: Stefan Bennhage
Personen på bilden har inget med texten att göra. Bild: Stefan Bennhage

Björn Werner: Ordningsvakterna hotar våldsmonopolet

GP:s kulturchef Björn Werner skriver med anledning av den påstådda misshandeln av en medarbetare på Backa Teater om ordningsvaktsvåldets faror.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

De senaste månaderna har ordningsvaktsbranschen hamnat i stormens öga. Filmerna på den skrikande, gravida, svarta kvinna som trycktes ned på en bänk på en Stockholmsk tunnelbanestation i början av februari har redan hunnit bli en symbol för övermaktens, rasistiskt betonade våld mot samhällets svagaste. Expressens granskning i dagarna är ytterligare ett kvitto på att det finns en systematik i beteendet – 120 personer dömda för allvarliga brott har fått jobb på vaktbolag. Och 170 personer har haft dokumenterad högerextrem bakgrund.

Trådar som spinns in i en väv av mångas egna erfarenheter av ordningsvakters våld – mot sig själv och andra i ens närhet. Också jag känner igen mig. När jag för länge sedan jobbade som klubbarrangör i Göteborgs uteliv kunde jag krasst konstatera att det största problemet med att arrangera fest inte var fulla ungdomar utan vakter med isblick och smockan hängandes i luften.

Vi måste kunna lita på de som vi satt att vaka över oss.

Därför kommer inte de förfärliga utsagorna om ordningsvakters misshandel av en av de medverkande i en av Backa Teaters pjäser som en chock, utan som en uppgiven suck: ännu en gång. För även om ord står mot ord – medarbetarens historia uppbackad av teatern mot fyra ordningsvakter är det lättare för mig att tro på de tidigare. Ja, faktiskt även trots att personen enligt Backa Teater tagits med narkotika, medan de senare verkar med förordnande från Polismyndigheten.

Men att jag, och många med mig, reagerar så är i grunden ett problematiskt symptom på bristande tillit till staten. Och för varje gång en ordningsvakt oaktsamt utsätter kåren för dåligt rykte skadar det den tilliten ytterligare. I sitt yrkesutövande utgör de nämligen representanter för våldsmonopolet som, åtminstone om man håller med sociologen Max Weber, är ett fundament för staten som organisation.

Varje slag som slås i onödan av en med den formella makten att slå är blir därför samtidigt ett slag mot medborgarnas förtroende för staten. Ett förtroende som vi medborgare måste ha – vi måste kunna lita på dem som vi satt att vaka över oss.

LÄS MER: Teatern: Vår skådespelare misshandlad av ordningsvakter