Om vi tar det dummaste först. ”Utredningen” är det mest själlösa, deskriptiva och torra namnet sedan Konsum lanserade sin blåvita tandkräm döpt till ”tandkräm” och tvålen ”tvål”. Den intetsägande titeln leder fel på så många sätt, inte minst då ”Utredningen” är så långt ifrån själlös och torr det över huvud taget går att komma.
Tvärt om är detta en av höstens mest sevärda serier. Även om det går väldigt långsamt emellanåt och man i stora drag vet vad som kommer att hända sitter man ändå där och håller andan. Sugs in. Försöker värja sig.
LÄS MER:Mordet på Kim Wall – nu kommer tv-serien till SVT
Serien handlar alltså om det extremt uppmärksammade mordet på den svenska journalisten Kim Wall. I augusti 2017 hade hon stämt träff med en dansk konstruktör och åkt med honom i hans ubåt ut i Öresund för att göra ett reportage.
Dagen efter sjönk ubåten. Den danske mannen kunde räddas men Kim Wall var försvunnen. Konstruktören greps och anhölls för mord, alternativt vållande till annans död, trots att kroppen till en början inte kunde hittas.
Mördarens namn nämns inte och han figurerar endast som ett ont spöke i bakgrunden.
Det så kallade ubåtsfallet har sedan dess uppmärksammats i böcker, poddar, radioprogram och i flera olika dokumentärer och utifrån en lång rad olika vinklar. Intresset tycks omättligt.
LÄS MER:Veckans tv-tips: Donald Trump Kim Wall och Chris Rock
”Ju mer civiliserade vi blir, desto större är vårt behov av att kika in i mörkret”, konstaterar åklagaren Jakob Buch-Jepsen (Pilou Asbæk) i en känslosam scen och i ett försök att förstå mediernas nyfikenhet för mordet på Kim Wall såväl som mördarens egen drivkraft.
Det sista är dock en faktor som danske regissören Tobias Lindholm har valt att lyfta ur ekvationen. Vad som drev den danske uppfinnaren och ubåtsmannen, hans syn på världen så att säga, är inget som berörs över huvud taget. Mördarens namn nämns inte och han figurerar endast som ett ont spöke i bakgrunden.
Den här dramatiseringen fokuserar i stället på polisens arbete, och då framförallt på mordrotelns chef Jens Møller (Søren Malling) och hans team vid Köpenhamns-polisen, men det är Kim Walls föräldrar och deras djupa sorg som gör störst avtryck.
Kameran vilar i deras fårade ansikten och till slut blir det svårt att hålla tårarna tillbaks
Både Pernilla August som Kim Walls mamma Ingrid och Rolf Lassgård som pappa Joachim är fullständigt fenomenala. Med försiktiga blickar, ett återhållet kroppsspråk och små, förstulna rörelser lyckas de förmedla stämningar som sträcker sig över människans hela känsloregister, från ömtåligt hopp till bråddjup, ja närmat bottenlös förtvivlan.
LÄS MER:Recension: ”The Mandalorian”– Disney plus
Kameran vilar i deras fårade ansikten och till slut blir det svårt att hålla tårarna tillbaks, även när Pernilla August bara sitter på en stol och blickar ut genom fönstret. Sådan naken och förtvivlad desperation säger mer om föräldrarnas sorg än vad tio poddavsnitt och dokumentärer kan förmå.
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
