Ingen mellandagsrea. Sällskap begränsade till fyra personer. Munskydd i kollektivtrafiken. Och alkoholförsäljningen på restaurang inställd efter 20.00 på kvällen.
Om vi ska vara ärliga – det är en svensk lockdown.
Att vi har hamnat här är på alla sätt bedrövligt. Jag tillhör dem som verkligen trodde att den svenska strategin med en seg och tålmodig befolkning som litade på och faktiskt följde Folkhälsomyndighetens rekommendationer var den rätta vägen. Varför det inte fungerade i längden lär sociologer och epidemiologer ha fullt sjå med att bena ut när pandemin väl är över.
Prioriteringarna väcker också frågor som kommer att behöva diskuteras grundligt framåt. För vad säger det om våra ledares kultursyn att regeringen först nu inför maxtak på hur många besökare som får gå på ett köpcenter och gym medan kulturlivet varit hårt reglerat sen pandemins start? Om det varit möjligt från början, varför denna prioritering? Och varför först nu?
Just nu är läget dock extra akut för ännu en bransch – krognäringen. Möjligheten att ändra i tider för serveringstillståndet är förutom nedstängningar av kultur- och sport nämligen ett av få verktyg som regeringen har. Det innebär ett nytt oproportionerligt slag mot en specifik verksamhet för att regeringen inte lyckats eller velat få till en heltäckande lagstiftning för att stänga ner samhället – som man nu ändå uppenbarligen egentligen vill göra.
Från att ha hasat sig fram, tack vare uteserveringar, sittande konserter och på senare tid tidiga öppningstider, är det nya stoppet närmast att likna vid strypdöden. Alkoholservering till 20.00 är en så liten lucka för inkomster att permitteringsstöd och omsättningsstöd inte är en garant för att hålla sig flytande. På ganska kort sikt innebär det att bara riktigt stora kedjor har råd att övervintra. Alla eldsjälar som driver restaurang med små marginaler för att förvandla stenstaden till en levande plats efter kontorstid lever däremot just nu mycket farligt.
När regeringen nu har tagit ansvaret nästan helt ur händerna på det svenska folket och lagt det tungt i sitt eget knä innebär det också ett utökat ansvar för att avlasta de branscher som drabbas hårdast. Det finns här ingen tid att bete sig lika saktfärdigt som regeringen redan gjort mot Sveriges kulturarbetare. Trots att Amanda Lind hade gott om tid på sig att sätta in särskilda åtgärder dröjde det orimligt länge innan man förstod allvaret. Så sent som under fredagen fick kulturen ytterligare en halv miljard i krisstöd.
Risken att Göteborg snart börjar likna de igenbommade skyltfönsterlandskap som resten av Europas städer är större nu än den var bara för några dagar sen. Riktade åtgärder som bemöter det specifika faktumet att många restauranger och barer snart står utan några som helst meningsfulla intäkter måste därför tas på allvar – genast.
Läs mer av Björn Werner:
LÄS MER:Vi har kämpat i 100 år för att slippa våra kroppar
LÄS MER:Det finns ingen motsättning mellan spel och litteratur
LÄS MER:Är inte Margaux Dietz en riktig författare?
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
