Johan Lindqvist: Om du inte tog en selfie med Beyoncé – var du ens där?

Artisterna har sedan länge abdikerat inför alla uppsträckta telefoner som möter dem vid varje konsert. Snart är selfie-slotten mitt i showen lika självklar som extranumren, konstaterar Johan Lindqvist.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det fanns en tid när man på väg in till konserter blev kroppsvisiterad, riskerade att bli av med sin platta Instamatic-kamera och därmed möjligheten att ta en bild på Mick Jaggers rumpa 200 meter bort för arkivering i fotoalbumet av brunt fuskläder.

Numera finns visserligen en pliktskyldigt ditsatt kamera bredvid vapen och vattenflaskor på tavlan över prylar man inte får föra med sig in på arenorna. Men eftersom du har din biljett i samma telefon som din högpresterande kamera är det som det är med den saken.

Att man numera ser det som händer på scenen samtidigt mångfaldigat i massor av små skärmar är en sak. Jag har vant mig. Precis som alla andra. Beyoncé är förstås fullt medveten om det. Hon fattar och är okej med att stämningen inte kan bli fullt ut intensiv och uppsluppen givet att alla samlar ihop material till sina sociala medier.

ANNONS

Showen i Solna var supervisuell och nogsamt sammansatt för att se maximalt snygg ut i upphackat reels-format. Spridningen av snapshots och skakiga filmer efteråt är (nästan) lika viktig som marknadsföringen inför. Och utan selfien med Queen B i bakgrunden – kan du ens säga att du var där?

Wiehe försöker hitta känslan när han för den triljonte gången sjunger om hur ”det började med en skakning på nedre däck” samtidigt som han kisar mot boomer-publikens påslagna videolampor.

Beyoncés fans i yngre medelåldern är inte ensamma. På Facebook ser jag hur tidigare pensionerade kollegor lägger ut långa sekvenser från de fina salongerna. Det kan vara en Mikael Wiehe-sittning under kristallkronan på Lorensbergsteatern. Malmöiten försöker hitta känslan när han för den triljonte gången sjunger om hur ”det började med en skakning på nedre däck” samtidigt som han kisar mot boomer-publikens påslagna videolampor.

Själv var jag i Paris och såg på nära håll hur Ullevi-aktuelle Bruce Springsteen tagit tag i situationen på ett mer bossigt vis. Han har helt sonika lagt in selfie-slottar i låtlistan. Under ett par låtar, fansen som står längst fram vet förstås vilka och hinner inta position, kliver han ned till staketet. Sporten är att få till en selfie med sig själv längst fram, Springsteen bakom. Vilket kanske säger en del, inte bara om hur man praktiskt tar bilden, utan vad som är viktigt.

Jag tänker inte grotta ned mig i det. Konstaterar bara att Bruce bestämt sig för att bjussa på det där. Rentav omfamnar fenomenet och gör det till en självklar del av showen. Det finns till och med finns en startpunkt för när det där började på allvar – det var när Jessica Bloom tog den ”ultimata” och sedermera supervirala Springsteen-selfien i Sydney’s Qudos Bank Arena den 7 februari 2017.

ANNONS

Fler och fler kommer göra som Springsteen, jag lovar. Selfie-slotten blir lika självklar som extranumren.

Chris Martin praktiserar klassisk distraktions-uppfostran - ”jag ger dig en annan blinkande pryl så släpper du kanske mobilen”.

Metallica har dock ett annat upplägg. Majoriteten av alla filmer som läggs upp från turnén, som även den kommer till Ullevi, visar inte showen utan hur James Hetfield sitter på en stol nedanför scenen och röker cigarill. Smart drag? Ja, kanske.

Den som köper de dyraste biljetterna har betalat för den foto-möjligheten.

Coldplay å sin sida väljer att dela ut tusentals interaktiva armband. Chris Martin praktiserar klassisk distraktions-uppfostran – ”jag ger dig en annan blinkande pryl så släpper du kanske mobilen”.

Det finns trots allt fortfarande de som stretar emot. När Rammstein blåste rent hus på Ullevi i fjol bad man vänligt men bestämt publiken att låta telefonerna stanna i fickan och ha fullt fokus på showen. Lite som en ståuppkomiker som inte vill få spridning på sina bästa rutiner ville tyskarna skapa största möjliga effekt med sitt eldinferno.

Och så Bob Dylan förstås. Som mitt under sista låten i Scandinavium med ett kraxande kvidande hastigt duckade bakom pianot för undkomma ljuskäglan från arenans enda mobiltelefon.

Som om det magiska tricket skulle gå förlorat och han själv riskerade spricka i skenet av en smart telefon.

ANNONS

LÄS MER:Tystnaden på Beyoncés konsert är underbar

LÄS MER:Recension: Beyoncé, Friends arena, onsdag

LÄS MER:Recension: Metallica - Johan Cruyff arena, Amsterdam

LÄS MER:Bruce Springsteen & The E Street band, Paris, lördag

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS